Måste man bry sig om Marcus Birro? Denne ilskne, rädde, fördomsfulle man som likt en mindre begåvad Strindberg är övertygad om att alla är emot honom?
Så länge han daltas med och ges utrymme i samhällsdebatten går det tyvärr inte att strunta i dumheterna.
Hans senaste är en text i kristna Dagen om att Sverige behöver Gud. Den kristne guden, ingen annan, skriver han. Birro vet vem Gud är så väl att han kan predika hans sanna ord: Gud är inte snäll, han dömer och mullrar! Helvetet finns! Gud är emot abort och är absolut inte homosexuell, detta poängterar han särskilt. Gud är inte läderbög, Gud är inte svart och lesbisk.
Och givetvis "mobbas" kristna. Som vanligt i Birros universum finns det en person som är mer central än den vrede guden: Marcus Birro. Enligt texten är det dags att kristna står upp och slår tillbaka, mot mobbning, abort, dödshjälp och mot snällhet. Riddarhjärtan, kallar han det. Stålklädda legosoldater, yrkesmördare till häst. För Jesus får man slå.
Detta från Birro, som blir rädd när han ser män från Östeuropa, barn och förorter? Kallar personer i icke-svensk klädedräkt för skäggiga män i klänning (att mobba muslimer går såklart bra) och öser okvädingsord över meningsmotståndare.
Detta darrande konspirationsteoretiska asplöv belönas för sin reaktionära filosofi genom att få bli bisittare i TV och skriva ett oändligt antal krönikor med sinnesförvirrat innehåll. Riddarhjärtan för Kristus? Hellre moralisk ryggrad åt Marcus Birro och kritiskt tänkande åt hans arbetsgivare.