Holmströms bok avslöjar det tidigare hyckleriet

Den dolda alliansen visar på 650 sidor hur Sverige sedan andra världskrigets dagar planerat och förberett det svenska försvaret i nära samverkan med våra grannländer Norge och Danmark och hur Nato ständigt funnits i bakgrunden. Skillnaden mellan vad svenska regeringsföreträdare sa utåt och vad man sedan gjorde i hemlighet var betydande! I dag är det kanske ingen större överraskning men under årtionden kvävdes svensk utrikes- och säkerhetspolitisk debatt.

Den dolda alliansen visar på intimiteten mellan Sverige och Nato. Även om neutralitetspolitiken proklamerades offentligt skedde omfattande förberedelser med andra stater och försvarsmakter för stöd och hjälp i händelse av krig eller konflikt. Och det var ett utbyte som pågick fram till Sovjetunionens sammanbrott.

I dag finns en utbredd insikt om delat ansvar. Både Sverige och Finland har som alliansfria stater ensidigt proklamerat en solidaritetsförklaring som säger att länderna är beredda att ge hjälp vid oro i vårt närområde men också är villiga att ta emot stöd. Det svenska försvaret har internationaliserats. Det handlar om viktig träning och utbildning tillsammans med våra grannar.

Även om ett svenskt Nato-medlemskap fortsatt låter vänta på sig finns i dag inte alls samma beröringsångest som tidigare. Och vad viktigare är att Nato hellre med gillande ser på insatser och uppbackning från icke-medlemsländer som exempelvis Sveriges deltagande i Libyen än stater som är med men som inte av politiska eller ekonomiska skäl orkar axla sitt ansvar.

Utöver att det självklara västorinterandet visas i boken hur exempelvis spaningsuppgifter sändes vidare, att gemensamma aktiviteter planerades i Öresund samt att Nato-plan och andra stridskrafter skulle ha säkra vägar genom Nordkalotten vid händelse av konflikt. Holmströms bok pekar på det hyckleri som kom att forma den huvudsakligt förda socialdemokratiska försvarspolitiken: "Den svenska regeringen gick längre än att tiga eller ägna sig åt dimbildning, den förnekade samarbetet."

Istället för att som tidigare dölja utbytet och kontakterna med våra grannländer finns istället numera en sund glädje i att peka på samarbetet och samverkan. Det finns all anledning till ytterligare fördjupning. Med krympande försvarsresurser i vårt närområde där Sverige utgör undantag är det ännu viktigare med gemensamt ansvarstagande. Det kan ske som har gjorts med Norge genom utvecklandet och anskaffandet av artillerisystemet Archer som beräknas ha sänkt den totala kostnaden med 400 miljoner kronor just därför att det gjordes tillsammans. Och nu byggs upp ett centrum i Kungsängen för genderfrågor vid militära operationer och konflikter som rent av kan bli Nato-ansvarigt inom detta område tack vare norsk medverkan.

Holmströms bok avslöjar det tidigare hyckleriet. Den förda gemensamma politiken visar på realismen och betydelsen av Sveriges och Finlands nära samarbete med Nato-grannarna Norge och Danmark som funnits där längre tid än vad man officiellt vågat och velat säga!