Högsta Sovjet som förebild

Just nu tyder det mesta på att man går ett steg längre i riktning mot slutenhet. Detta då mycket pekar på att man inte kommer att kalla in någon extrakongress för att välja partiledare utan låta partistyrelsen utse ny partiledare, kanske så tidigt som nu i slutet på denna vecka. Sedan skulle denna partiledare kunna vidimeras av kongressen nästa år.
När andra går mot öppenhet använder sig Socialdemokraterna av en modell värdig Högsta Sovjet. Jag kan inte annat än förundras.
Ett flertal distriktsordföranden (bland annat Hans Ekström, riksdagsledamot och ordförande i Sörmland) menar att det inte finns tid för öppna demokratiska processer utan att en partiledare måste väljas snabbt. Allt för att Socialdemokraterna inte ska vara ledarlösa efter Juholts omedelbara avgång i lördags.
En del drar till och med paralleller till att det var partistyrelsen som utsåg Ingvar Carlsson till partiledare efter mordet på Olof Palme 1986.
En smaklös och historielös jämförelse om ni frågar mig. Då handlade det om en extraordinär situation och så fanns det faktum att det var en sittande statsminister som behövde ersättas.
Nu är Socialdemokraterna i opposition så partiledarfrågan är för stunden inte en fråga om rikets styrelse.

De som förespråkar en snabb process missar ett par mycket vitala punkter till varför detta är en knasig lösning.
För det första kommer bilden av Socialdemokraterna bli extremt ofördelaktig om man väljer Högsta Sovjet som metod.
Andra partier har blivit med öppna och demokratiska, Socialdemokraterna inte bara stampar på samma fläck som ledde fram till det påveliknande valet av Juholt utan marscherar i snabb takt bakåt och österut.
För det andra kommer den ledare som väljs att sitta på ett bräckligt mandat. Varför ska gräsrötterna lojalt ställa in sig i ledet efter en process där partitopparna bestämt ledarfrågan inte bara i praktiken utan också på pappret?
För det tredje förbiser de, när de stirrar sig blinda på jämförelsen med hur Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet gjorde när de nu bytt ledare, att det finns en framkomlig väg även för partier vars partiledare avgått med omedelbar verkan.
När Lennart Daléus hastigt och med omedelbar verkan avgick som centerledare i januari 2001 valdes en tillfällig partiledare i väntan på att en ny skulle kunna utses på en extrastämma.

Jag kan för mitt liv inte förstå varför Socialdemokraterna ska envisas med att leka Högsta Sovjet när det faktiskt finns en lösning som klarar den akuta ledarkrisen och samtidigt ger möjlighet för en öppen och demokratisk process.
Vi är mitt i en mandatperiod. Det finns tid att ha en öppen process om man bara vill. Allt annat är faktiskt bara patetiska undanflykter.