Den mäktige filmproducenten och sångtextförfattaren Arthur Freed beordrade för drygt 60 år sen manusförfattarparet Betty Comden-Adolph Green att tota ihop ett underlag för en musikfilm, byggd på hans egna sånger.
Till sin hjälp, med regi och koreografi, fick de Gene Kelly och universalgeniet Stanley Donen. Resten är filmhistoria, och Singin' in the rain, som hade premiär 1952, betraktas i dag som något av det allra bästa som någonsin har visats på världens biografer.

1983 var det dags för den första scenversionen av Singin' in the rain. På London Palladium och med Tommy Steele i Gene Kellys roll – alltså som stumfilmsidolen Don Lockwood. Recensionerna var blandade.
I september 2006 letade sig så Comden-Greens musikal till Oscars i Stockholm, och den 21 augusti 2010 var det dags för premiär på Malmö Opera, där succén var total. Och Bo Hermanssons bearbetning betraktades av många som den bästa som gjorts.

På onsdagskvällen var det stor galapremiär för Singin' in the rain på Det Ny Teater i Köpenhamn, som kunde kamma hem en ny fullträff efter bland annat den makalösa Mary Poppins för ett par år sen. Jublet visste inga gränser, när Cosmo Brown, alltså kvicksilvret Henrik Lund, plagierade Donald O'Connors fantastiska gymnastikuppvisning från filmen. En normalt spänstig medelsvensson hade tveklöst slagit ihjäl sig efter bara någon minut. När sedan Don Lockwood, spelad av Johannes Nymark plaskade fram i ösregnet och sjöng musikalens titelsång, rådde det något som närmast kan kallas ett lyckligt kaos i salongen. Stora, ljudliga och täta ovationer fick förstås även Camille-Cathrine Rommedahl, som hade den ganska tacksamma uppgiften att gestalta den totalt blåsta stumfilmsstjärnan Lina Lamont, som även var utrustad med en röst som närmast påminde om en skärbrännare utan ljuddämpare.

Det är högt tempo i Köpenhamns generösa och färgglada version av Singin' in the rain. Den påminner också ganska mycket om den föreställning vi såg i Malmö härom året. Det vill säga att den är tämligen trogen filmoriginalet. Lisa Kents regi och koreografi lämnar inget i övrigt att önska. Hon har tagit vara på varje möjlighet till såväl komik som romantik, och Terry Parsons scenografi och färgglada kostymer är en sann fröjd för ögat.

Även rollistan är i stort sett utmärkt. Henrik Lund, som Cosmo, är helt enkelt suverän. Likaså härliga Camille-Cathrine Rommedal, som tycks älska att styra ut sig i Lina Lamonts plymer och som inte missar någon möjlighet att roa både sin omgivning och sig själv.
Michael Lindvad och Steen Springborg är också utmärkta i sina roller, rutinerade och med en härlig publikkontakt mellan varven. Ett litet frågetecken dock för Johannes Nymark, som fått till uppgift att gestalta Don Lockwood, alltså "Gene Kelly". Han dansar utmärkt och sjunger väl men såg både aningen stel och lite nervös ut. Kanske var det premiärnerver? Kristine Yde Eriksen, som spelar Kathy Selden, alltså den roll som en gång blev Debbie Reynolds stora genombrott på vita duken, nådde inte ut riktigt. Men med lite mer vitaminer och se-på-fan-tabletter till frukost ordnar det säkert till sig om ytterligare några föreställningar.

Som helhet är Köpenhamnsversionen av Singin' in the Rain en festlig, fartfylld mycket rolig föreställning med massor av ögon- och örongodis. Den som inte såg den i Malmö bör definitivt fara över bron och lapa i sig av härligheten. Om en vecka eller så smakar den säkert ännu bättre än den gjorde på premiären.