Det finns dock ett stort problem. Och det är att hela undersökningen är ett subjektivt utfall från en jury bestående av blott fem personer. Det gäller alltså att falla dessa personer på läppen för att få en hög placering. Just därför kan märkligheter som att miljöminister Lena Ek (C) hamnar på plats 50 (ner från plats 16 när hon var Europaparlamentariker året innan) medan den avgångna språkröret Maria Wetterstrand (MP) ur sin roll som debattör och föreläsare hamnar på plats nummer två.
Jag har stor respekt för Wetterstrands kunnande och engagemang men att hon för närvarande skulle vara den näst mäktigaste personen i Sverige på miljöområdet det köper jag inte.

På temat märkliga placeringar före miljöministern (nästan oavsett vem det skulle vara och från vilket parti är personen i kraft av sitt ämbete viktigare än plats 50) kan också nämnas att Folksams chef för ansvarsfullt företagande, Carina Lundberg Markow, återfinns på plats 28 och att Åsa Domeij, csr-chef på Axfood, landar på plats 31. Den sistnämnda med motiveringen att hon presenterat en platskasse i förnyelsebar råvara.
Kassen smäller alltså högre än klimatförhandlingar med världens regeringar.
Men visst, syftet har uppnåtts. Jag uppmärksammar deras undersökning...