Åter till Folkhemmet

Blivande partiledaren Stefan Löfvén är född 1957, strax innan socialdemokratin började orientera sig bort från folkhemstanke och rättviseprinciper, mot en politik som i första hand gav större politiskt makt och ständigt högre skatteintäkter, till priset av ständigt stigande kostnader, för individ och samhälle. Mycket av det som fungerade för 50-60 år sedan fungerar inte i dag trots ständigt ökande resurser.

Svenskt samhälle före denna vändpunkt speglas tankeväckande i en nyutkommen bok av en annan socialdemokrat, författaren och kriminologen Leif GW Persson. Hans skildring av sin uppväxt i Gustafs grabb kallar han en berättelse om sin klassresa och antyder därmed att han färdats bort från något som antas vara sämre till något som upplevs som bättre. Men den bedömningen kan man i flera avseenden sätta frågetecken eller utropstecken för.

Perssons föräldrar är arbetarklass, fadern är byggnadsarbetare, modern hemmafru. Här kommer det första utropstecknet. Det är fortfarande möjligt att försörja familjen på en inkomst. En portvaktssyssla ger familjen ett extra tillskott. Det framgår att modern, i hemlighet, kunnat spara avsevärda belopp av hushållskassan. Det är hon som sköter ekonomin.

Familjen Persson är först bosatt på Gärdet i Stockholm, sedan i stadsdelen Sibirien i centrala Stockholm. På första adressen undgår familjen stämpeln arbetaradress eftersom man har portvaktssysslan i ett medelklasshus.
På andra adressen, i en större våning möblerad med påkostade möbler, skäms Persson över att bo på "fel" sida om Odengatan; på andra sidan ligger klasskamraternas Östermalm.

Båda dessa adresser hör i dag till Stockholms attraktivaste områden. En tvåa på gärdet kostar ett två-tre miljoner, en fyra i Sibirien kanske fyra-fem miljoner. För att ha råd att bo här krävs i dag två rejäla löner. För en normalinkomsttagarfamilj är det inte att tänka på. Familjen Persson kunde nog inte ana att deras lägenheter skulle förvandlas till mångmiljoninvesteringar.
Men det räcker inte med detta. Familjen köper också en sommarstuga med egen strand utanför Strömstad, som i dag är sommartillhåll för de verkligt rika. En strandfastighet där lär i dag kosta åtskilliga miljoner. Inte många har råd, men familjen Persson hade råd. På sommarstället vistades mamma Persson och de två barnen hela sommarlovet, som på den tiden var 10-11 veckor.

Fru Persson är sjuklig, verkligt eller inbillat, och kan tidvis när sonen Leif är liten inte ta hand om honom. Det går bra ändå, Leif får följa med pappa Gustaf till jobbet och det är något han uppskattar. Arbetsgivaren tycks inte ha några invändningar, inga myndigheter lägger sig i. Det verkar vara en naturlig och självklar lösning så långt från dagen detaljreglerade och segregerade barndom man kan komma.
När socialdemokraterna söker sin själ och sin identitet kan det vara skäl att gå tillbaka till det folkhem som en gång fanns och fungerade på gott och självklart sätt.