Pär Pettersson, bosatt utanför Brösarp, är i Kivik för att iordningställa hustrun Lenas vinprovningslokal inför helgens öppnande.
Ett ansikte och namn som är betydligt mer okänt än hans kollega Pär Mårts i Tre Kronors ledarstab.
Men Pär Pettersson vet precis som Mårts vilken landslagstrupp som presenteras på måndag inför Oddset Hockey Games.
Dessutom vet han vilken flickvän som nyligen gjort slut med sitt hockeyproffs, vem som alltid måste strykas medhårs och hur den där svenska hockeystjärnan på andra sidan Atlanten antagligen mår i detta skede av säsongen. Han är psykologisk tränare för Sveriges stolta hockeylandslag.

– Jag har medvetet valt att kalla mig psykologisk tränare, i stället för mental tränare som oftare hörs. Jag vill få in ämnet psykologi i hockeyvärlden.
Trots tio år i östra Skåne vittnar dialekten om hemorten Västerås, där han i yngre år tävlade i hastighetsåkning i skridsko. Idrottsintresset har alltid funnits där men studierna i psykologi vid Stockholms universitet hade egentligen ingen tydlig styrning mot sportens värld.
Som filosofie doktor i psykologi med en egen metod för ledarskapsutbildningar arbetade han i stället mot storföretag som ABB, Sandvik och Ica. Det var också under en lunchrast i en föreläsning för Ica som en man vid namn Pär Mårts kom fram:
– Han sa att jag precis svarat på många av de frågeställningarna som han hade inom hockeyns värld.
– Vid ett senare tillfälle berättade han att han erbjudits jobb som huvudtränare för elitserielaget HV71 och undrade i fall jag ville följa med. Jag råkade säga ja, berättar Pär som tio år senare alltså jobbat i flera säsonger med HV71 och sedan följt med Mårts till landslaget.
– Många tyckte nog att jag var en rätt knepig kille som kom där från den akademiska världen rakt in i machovärlden av hockey.
– De snackade ofta om att "ta kampen" där ute på isen och tyckte jag var lite konstig som också pratade om att ta kampen men på ett helt annat plan.

Det han och Mårts predikar hårt än i dag är jaget före laget. Hockeyvärlden klumpar helst ihop ett gäng spelare till ett lag och definierar dem utifrån det. Pär vill i stället att varje spelare ses som en individ.
– Om individen inte kan ta prestera utifrån sig själv får ju laget aldrig del av det heller. Det mest orättvisa man kan göra är att behandla alla likadant. Man måste bemöta människor utifrån deras olikheter.

Under hans åtta säsonger i HV blev det bland annat fem seriesegrar och tre SM-guld varav ett efter 19 raka segrar i sudden death under slutspelet. Ett bevis på mental styrka.
Han har massor av exempel från HV-tiden där hans metoder fått tydligt genomslag. Som när han satt ner med forwardskedjan Johan Davidsson, Anders Huusko och Stefan Hellkvist inför slutspelet och bad dem beskriva sig själva på isen.
– Huusko berättade då att han ju var en lirare som gärna ville äga puck i mittzon. De andra undrade om han var dum. De såg honom som en fyrkantig kraftspelare som borde stå och slåss i målgården. Sen gjorde han fyra mål från den positionen i slutspelet.
Utan gruppövningen hade inte den där enkla kommunikationen kommit fram. Något som ofta skapar problem för prestationen.

Pär Pettersson dukar om kaffemuggar och ljusstakar på bordet för att ytterligare visa var han gör skillnad under match och träning.
En ljusstake är isen där prestationen utförs, en annan är omklädningsrummet och en tredje ledarrummet där tränarna konfererar.
– Spelarna är först själva ute på isen och sitter sen för sig själva i omklädningsrummet medan tränarna snackar i ett annat rum. Det missas så mycket i kommunikationen där.
– Jag sitter alltid i omklädningsrummet och snappar upp blickar och känslor. Jag rör mig mellan spelarna och ledarna.

Det är tack vare det som han kunnat berätta att den högbetalda spelarens form-dipp på sistone beror på att flickvännen gjort slut eller att familjelivet tynger.
Pär njuter av hockeyvärlden men är inte heller rädd att säga att det är en traditionstyngd värld som är både konservativ och konform. Där bestraffning, i form av petningar eller avskedningar, ofta är verktyget när prestationen inte möter kraven.
– En hockeyspelare jobbar kanske mellan 9 och 13 en vanlig dag. Sen går de hem. Varför inte utnyttja den där eftermiddagen och isytan till lite individuellt samtal eller träning för att utveckla individen i stället för att bänka?

Samtalet halkar oundvikligen in på Malmö Redhawks. Pär Pettersson är försiktig med vad han vet och ser i Skånes underpresterande hockeylag, men framför ändå några tankar.
– Det har blivit alldeles för mycket fokus på att de värvat stjärnspelare. Deras löner behöver inte vara fel om de får en chans att utföra uppdraget i rätt miljö. Jag tror de skulle vinna på att vara en rätt sluten grupp för att undvika för mycket fokus på den enskilda individen.
Att få ihop en trupp med tiotalet nya namn på en försäsong, ser han nästan som omöjligt. Individerna måste hitta sin roll och relationer måste byggas innan truppen kan prestera. Men den långsiktighet som krävs ser han inte i Redhawks.
Hittills har det bara blivit hockey för Pär Pettersson, men steget till en annan idrott ser han inte som så långt eftersom det "alltid handlar om människan - bara i olika situationer". I en uppgiven gest undrar han till exempel varför skidskytten Helena Ekholm tilläts misslyckas så fatalt i senaste OS.
– Hon kunde ju tagit tre OS-guld om man bara stöttat henne rätt! Men tränaren ville ju inte ha någon freud i vitrock.