| Kultur & Nöje | Sport | Opinion | Personligt | Blogg | Webb-TV | Bostad | Lagfarter | Motor | Väder | RSS |
Den internationella konkurrensen har successivt skärpts under hela efterkrigstiden.
Löneintensiva branscher som textil- och skoindustri slogs ut tidigt. Varvsindustri i konventionell mening är ett minne blott. Omstrukturering mot mer avancerad industri och ett servicesamhälle har kunnat ske utan alltför svåra sociala omställningar. Samtidigt har vi genom frihandel och globalisering kunnat importera och konsumera till relativt låga priser.
Finanskrisen och den nu efterföljande skuldkrisen skärper ytterligare situationen för inhemsk verksamhet. Hela Europa har drabbats av hög arbetslöshet. Läget i Sydeuropa är oroande. Alarmerande i Sverige är härutöver den exceptionellt höga ungdomsarbetslösheten, var fjärde ung person utan jobb. Arbetslösheten, samhällets största gissel, skapar spänningar, ökar segrationen och föder extremism.
Socialdemokraterna har kommit i ett "Jugoslavien-läge". Efter två misslyckade ledningsrekryteringar krävs det tydligen en ny "Tito", som håller samman "delstaterna" med järnhand och ger partiet en kompass. Hur fraktionsstriderna, som nu kommit i öppen dager, slutar, återstår att se. Med det största oppositionspartiet i interregnum är det lätt för en regering att förfalla till ett förvaltarstadium. Regeringen ägnar sig åt marginella skattejusteringar, som kortsiktigt går hem hos väljarna. För att reelt minska arbetslösheten i ett läge med accelererande konkurrens från framför allt Fjärran Östern krävs kraftfulla åtgärder - reducerat kostnadsläge och moderniserad arbetsmarknadspolitik. Om det politiska modet hade funnits, finns lösningar.
Vid köp och försäljning av varor och tjänster är det ett självklart faktum att priset är en av de viktigaste konkurrensfaktorerna. Men då det gäller priset på produktionsfaktorn arbete, undviker vi i debatten att erkänna att samma förutsättningar gäller. Vi tänker enbart på lönen och ser sällan i klartext att i kostnaden för arbetskraft ingår arbetsgivaravgifter och sociala påslag. Vid en högre kostnad (pris) minskar på samma sätt efterfrågan på arbetskraft. Entreprenörer tvekar att starta sina projekt och anställa. De etablerade företagens anställningsbenägenhet minskar. Härtill kommer att de direkta inkomstskatterna med marginaleffekter och värnskatt motverkar intresset för arbetsinsatser. Incitamentet för vidareutbildning reduceras med konsekvenser för utbudet av kvalificerad arbetskraft.
En radikal omstrukturering av skatteuttaget bör ske från direkta till indirekta skatter. Inkomstskatter och arbetsgivaravgifter bör reduceras och momsen göras enhetlig och ev. höjas inom ramen för EU-reglerna. Starkt köpsvaga grupper kan stödjas selektivt. Kostnaden (priset) för arbetskraft sänks dramatiskt utan att lönebildningen behöver störas. Förändringen kommer att stimulera till start av nya företag och etablerade verksamheter utökar sin arbetsstyrka. Den relativa konkurrenskraften för svensk verksamhet skulle dramatiskt förbättras. Fördelen med indirekt beskattning i momsform ger företagen konkurrensneutralitet genom att skatten lyfts av på insatsvaror och tjänster vid export. Som konsument med mera pengar handen möts vi av en högre prisnivå och kan välja mellan att antingen konsumera eller spara. Sparbenägenheten ökar och främjar tillgången på kapital för investeringar.
Den extremt höga arbetslösheten och i synnerhet ungdomsarbetslösheten, som är en katastrof och en reell samhällsfara, elimineras inte utan förändringar av nuvarande konserverande arbetsrätt. En flexibel arbetsrätt med trygghet måste handla mer om att skapa nya jobb och mera rörlighet snarare än om att bevara existerande jobb. Varför inte lära av den danska flexicuritymodellen. En kombination av en förändrad arbetsrätt och en omstrukturering av skatteuttaget skulle väsentligt förbättra förutsättningarna för konkurrenskraft och sysselsättning.
Om dessutom miljö- och energipolitiken hade baserats på en rationell grund och inte på en resursslösande koldioxidjakt kunde förutsättningarna se ännu ljusare ut. Hur har klimatforskarna kunnat övertyga oss om en kommande global uppvärmning beroende på koldioxid, när meteorologerna knappast kan förutse vädret en vecka framöver. Det är en gåta. Bristen på historiskt perspektiv om klimatutveckling håller på att bli förödande. Men att framföra detta är som att svära i kyrkan efter att ha indoktrinerats av Al Gores och FN:s evangelium. En kalkyl över resursåtgången för "korståget" mot koldioxid vore en väckarklocka. Idéer om alternativ användning kommer inte att saknas.
Per Ingvar Jönsson
Doktor i Ekonomisk Historia
Trelleborg 2012-01-25
Artikelförfattaren, som har mångårig erfarenhet av internationell industri- och handelsverksamhet samt forskning inom utvecklingsekonomi vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet, har bl.a. skrivit en avhandling om den sydkoreanska industrialiseringsprocessen, Lund Studies in Economic History 38.
Missa inte vår kompletta tv-guide!