Längst ner, där vägen tar slut, ligger en gammal skånelänga. Ett rytmiskt huggande hörs från det uthuset. Med jämna slag hugger Irena Orel i vedträt. Veden används som ett komplement till att värma upp det stora huset. Här håller några storstadsbor på skapa sig ett nytt liv.
– Det är en frihetskänsla att odla sin egen mat och hugga ved. Det låter som en klyscha men naturen är läkande. Till exempel så har min stressmage blivit bättre sedan jag flyttade hit, säger Irena Orel.

Tanken är att skapa ett gemensamt hus, eller ett kollektiv om man så vill, där man tillsammans hjälps åt med hushållsbestyr och underhåll av huset.
Just nu består kollektivet av Irena Orel som pluggar till eventledare på distans, en journalist och en student som läser på högskolan i Malmö. Målet är att hitta en till person som vill leva på landet.
– Det får gärna vara en kvinna eller en transperson som vet hur det är att leva som kvinna. Jag har levt med män och det blir lätt ojämställt. Jag har upplevt att jag blev som en morsa för dem, förklarar Irena.

Hon hymlar inte med sin feministiska livsåskådning men påpekar också samtidigt att hon absolut inte hatar män.
Hur man blir som person tror hon beror mycket på ens uppväxt. Kvinnor har generellt högre krav på sig att hjälpa till med hushållsarbetet när de växer upp och det blir därför naturligare för dem att ta det ansvaret.

För Irena är det nya livet på landet en flykt. Undan en stressig tillvaro i Malmö. Visserligen har Malmö mycket att erbjuda med socialt umgänge och levande kulturliv men ibland kan det bli för mycket av det goda.
– Det kan faktiskt vara stressigt att umgås med mycket vänner. I Malmö blev det ofta stressiga möten. När någon kommer hit nu på besök blir det mer kvalitet på mötet, säger hon.
Men det har också sina vedermödor att bo på långt ute på landet på en enslig väg. Utan bil och körkort är det ett projekt varje gång någon ska ta sig till Skurup.
Irena har räknat ut att det tar 50 minuter om man går och 25 minuter med cykel. Men det är bara att vänja sig resonerar hon. Dessutom blir livet mer harmoniskt när man måste ha god framförhållning.

Irenas livskamrat heter Sixten och är en omplaceringshund som tidigare har blivit illa behandlad. Han är också ett bidragande skäl till att hon ville flytta ut på landet. Tanken är att det ska bli fler djur på gården. Det gamla stallet ska göras iordning och sedan vill Irena sätta upp ett hägn i trädgården.
– Det är många djur som behöver omplaceras. Här skulle de få ett sista hem och få leva ett äkta djurliv. Det känns meningsfullt att hjälpa djur, säger hon.