År 2000 gjordes fyra polisanmälningar gällande försök till dråp/mord med skjutvapen i Malmö stad. År 2010 hade siffran stigit till 47 anmälningar.
Skottlossning bland människor är alltid förknippat med livsfara.
Men hur har det gått för de personer som blivit skjutna i kriminella sammanhang i Malmö? Och hur stora resurser har sjukvården satt in för att ta hand om de skadade?

Babak Badri på läkarprogrammet vid Lunds universitet har som första person studerat dessa frågor i sitt examensarbete.
– Jag har alltid varit intresserad av sjukvård med koppling till blåljus och akuta situationer. Det var också det som blev ingången till mitt ämnesval, berättar Babak Badri.
De patienter som skott-
skadas är en liten men
växande grupp. Det handlar om skador som egentligen är helt onödiga.
Babak Badri har använt statistik från Brottsförebyggande rådet, polisen och Skånes universitetssjukhus. Resultatet visar att 23 män och två kvinnor i Malmö sökte sjukhusvård på grund av skottskador med kriminell anknytning år 2010.

Alla skadade fick adekvat vård. En patient avled och i övriga fall varierade vårdbehovet kraftigt.
Tio av de 25 patienterna kunde lämna sjukhuset redan under det första dygnet. I enstaka fall fick patienten stanna kvar i mer än tre veckor. fem patienter behövde intensivvård.
Slutsatsen är att trots att skadorna i de flesta fallen var ganska lindriga så blev sjukvårdens insatser dyr för samhället.
–Det är en stor apparat som måste dras igång vid mindre skottskador. Ambulansvård, traumavård på akuten, konsultation av specialistläkare och röntgen sätts nästan alltid in. Sedan kan kirurgiska ingrepp och behandling av psykiska besvär tillkomma., men detta ingår inte i Babak Badris undersökning.

Han planerar nu ett större vetenskapligt arbete där han ska undersöka skottskadorna i Malmö över flera år.
Babak Badri tog sin läkarexamen i januari i år vid Lunds universitet. Den 6 februari börjar han arbeta som läkare vid kirurgiska kliniken på SUS Malmö.