Sascho och Ivona Jovanovski flyttade för ett år sedan från Köpenhamn in i ett av höghuset på Eriksfältsgatan. Natten mot onsdagen vaknade paret liksom flera grannar av den kraftiga smäll som krossade fönster och delar av fasadens tegelvägg till Fosies polisstation.

Kvällen innan sköts en 48-åring till döds sittandes i sin bil i grannområdet.
– Nu är det nog. Det är en kombination av olika faktorer som gör att vi känner att vi måste flytta. Men framför allt kan jag inte tänka mig att skaffa barn låta dem växa upp här. Skulle jag stanna i Malmö skulle jag flytta till Limhamn, menar Sascho Jovanovski som precis som Ivona jobbar på Kastrup.

Att de flyttade till Malmö handlade om läget nära flygplatsen men också att det var gynnsamt för ekonomin. Det fick mer boende för pengarna.
Men nu sover de mest i lägenheten.
– Vi är aldrig ute här i området på kvällarna. Är vi hemma är vi inomhus och ska vi någonstans kör vi bil, berättar Ivona Jovanovski.

När tidningen är på plats vid Fosie polisstation, mitt i höghusområdet på Gullviksborg, är det mycket folk i rörelse. Flera team med journalister från riks- och regional media är på plats, tillsammans med Malmöbor som med egna ögon vill se förödelsen. Men att medverka i tidningen tackar många nej till. Alla med motivering att det känns obehagligt:
– Då vet man inte vad som kan hända.

Väninnorna Therese och Sanna stannar dock till på väg hem efter att ha handlat i matbutiken på andra sidan gatan. De berättar att det känns skrämmande att skjutningarna nu krupit så nära inpå deras vardag.
Barnen har blivit rädda och får inte längre gå ut själva. Samtidigt som det inte längre är förvånande att det skjuts och människor blir mördade i Malmö, säger de.

– Vi bor mitt i det, men vad ska vi göra? Man har ju inget annat val, säger Therese som önskar att polisen var mer på plats i området.
– Man måste få stopp på gängbråken. Här är mycket gäng som hänger här i området.

Göran, som inte heller han vill medverka med fullt namn och bild, har kört till Gullviksborg från hemmet som numera finns i Rosengård. Där trivs han och känner sig tryggt. Men går ut på kvällarna gör han inte gärna.
– Efter allt som hänt känns det lite obehagligt.

Göran är inne på linjen att det är någon form av "copycat", en person som är igång och skjuter likt den serieskytt som sitter häktad misstänkt för flera tidigare skjutningar i Malmö.
– Jag tror det är svårt att komma åt den här kriminaliteten med hårdare straff. Arbetslösheten är det som har en avgörande betydelse. Har man inte jobb så hamnar man utanför samhället och står utan pengar. Det är då sådant här händer.

– Lite rädd för att något ska hända vänner och familj är man klart. Men annars känns det inget särskilt.
Det säger Simon Aulin som går på Gullviksborgs skolan mitt i området. När tidningen träffar honom och kompisarna Ahmed Ali och Brendon Oles är de på väg tillbaka till skolan.

– Vi brukar vara ute i området med kompisar även på kvällarna. Det är inget som känns farligt, menar Brendon Oles och går mot skolan. På vägen tillbaka passerar de polisstationen där en av rutorna klockan 02.30 sprängdes sönder.