Miljöpartiet surfar på missnöjesvågen kring vinst i friskolor och Åsa Romson, Jabar Amin och Mats Pertoft skriver i en artikel på DN Debatt att de vill ändra de ekonomiska förutsättningarna.
Att det blir debatt om friskolan är i grunden bra, som all diskussion kring vad som fungerar bra eller dåligt i ett system. Men det är tråkigt att debatten i princip uteslutande kommit att handla om vinst. Att ett företag gör vinst kan också vara ett tecken på att det fungerar väl och har en sund verksamhet. Kvaliteten är det centrala: om den bästa friskolan enligt utvärderingar visar sig göra vinst, ska då deras framgångsrika verksamhet då göras om enligt MPs nya förslag?
Det handlar om att främja rätt vinstintresse, inte att förhindra all vinst, oavsett utkomst. Att vägra friskolorna en genomsnittlig vinstmarginal på 4-6 procent, som de har nu, är knappast en garant för högre kvalitet på undervisningen.
Förslaget om att friskolor ska tvingas redovisa hur pengar som inte återinvesteras använts låter mest byråkratiskapande och kommer snarare att leda till skriftligt snömos och bortslösad tid än plötslig ekonomisk rättning i leden.
Varför förutsätter dessutom MP, som framhålles i artikeln, att om företagen avsvär sig vinstintresse, så kommer en kvalitetsökning per automatik? Att vinstintresse kan vara en morot verkar inte ha fallit dem in.
MP säger sig vara stolta över friskolereformen och vara för vinst, men texten spretar precis som förslagen åt alla håll: återigen blir det varning för Gott och blandat-politik där man slänger samman allt gott i en påse. Dock är det helt i sin ordning att MP anser att man inte ska kunna sälja tillstånd att driva friskola på Blocket, för vem anser att man ska kunna det?
Sådant ger ett löjets skimmer åt verksamheten och det tjänar ingen på.
Martina Jarminder