Löfven trots allt ett val i tiden

Hur smart är det att välja en arbetare i en tid då de traditionella arbetarna blir allt mer sällsynta?
Är valet av Stefan Löfven ett tecken på att det Socialdemokratiska arbetarepartiet saknar självförtroende, och räddhågat försöker stärka moralen hos redan övertygade snarare än vinna nya grupper?
När Stefan Löfven valdes var det många som påpekade att det var första gången sedan 1896 som en partiledare hämtades från de fackliga leden.
Jo, det är sant, men han är inte den förste med arbetarbakgrund.

Samtidigt är det onekligen intressant att många av företrädarna saknar arbetarbakgrund.
Hjalmar Branting hade förvisso bara stympade studier i astrologi på meritlistan, men hans bakgrund var högborgerlig.
Tage Erlander var fil kand och Ingvar Carlsson är pol mag.
Olof Palme var både högborgerlig och akademiskt välmeriterad.
Kopplingen till LO och rollen som intresseparti för landets arbetare har utan tvekan bidragit till Socialdemokraternas framgångar. Klassidentiteten var länge stark och de flesta valde parti utifrån den.
Själv kan jag nog inte säga att jag blev socialdemokrat. Jag föddes i en miljö där man nästan per definition var socialdemokrat.

Om man har en tydlig identitet och gott självförtroende, då vågar man tänja på gränserna. Olof Palme valdes av ett parti som visst var det hörde hemma, var basen fanns.
Betyder valet av Stefan Löfven att partiet förtvivlat försöker klamra sig fast vid samma bas?
Nja, för det första har vad jag begriper Stefan Löfven fler akademiska poäng än Göran Persson, Mona Sahlin och Håkan Juholt tillsammans.
Han har utan tvekan "skit under naglarna", men har även studerat på Socialhögskolan. Därmed förkroppsligar han ett samhälle där gränsen mellan arbetare och tjänsteman blir allt mer flytande. Det är ingen dålig utgångspunkt.

För det andra tror jag LO-kopplingen just nu kan vara en viktig tillgång. Socialdemokratins kris är djup och den är politisk. Partiet måste förändra och utveckla sin politik.

Mona Sahlin försökte, men fick aldrig partiet med sig. Det fanns uppenbarligen en rädsla hos många redan övertygade att hon skulle slarva bort det ideologiska arvegodset.

Stefan Löfven väcker inte samma oro. Hans bakgrund ger honom förhoppningsvis en legitimitet och ett förtroende, som gör att ha tillåts pröva nya idéer.
Dessutom är han en sällsynt klok person. Jag känner honom inte särskilt väl personligt.
Har dock träffat honom en del, bland annat när vi diskuterade rödgrönt samarbete i radio för några år sedan.
Vi tyckte inte likadant, men jag blev imponerad av hans sakliga och metodiska argumentation. Ja, nästan lite akademiska.

Kort sagt, valet av Löfven är på sätt och vis ett tecken på socialdemokratins dåliga självförtroende, men det finns en hel del som talar för att det är ett val i tiden, trots allt.
@Byli.8.init:Lars Stjenkvist (S), före detta partisekreterare