Det är 15:e inspelningsdagen av filmen "Hypnotisören" och byggnaden framför oss ska föreställa hypnotisörens Erik Maria Barks bostad. Han spelas av Mikael Persbrandt som gör sig redo för tagning. Kamerorna sätts igång och kriminalkommissarie Joona Linna (Tobias Zilliacus) kommer gående över gården.
– Vad vill du? Vad gör du här? Du har tagit min son ifrån mig!, ryter Mikael Persbrandt och trycker Tobias Zilliacus mot polisbilen. Hypnotisörens hustru Simone Bark (Lena Olin) hinner precis göra entré innan Lasse Hallström bryter.
– Stopp, tack.

Att se Hollywood-storheter som Lasse Hallström och Lena Olin på Södermalms bakgator hör inte till vardagen. Senast Lasse Hallström spelade in film i Sverige var "Mer om oss barn i Bullerbyn" 1987. Nu har regissören återvänt för filmatiseringen av den bästsäljande boken av Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril. Den påkostade filmproduktionen har en budget på 61 miljoner kronor. Inspelningen ska vara färdig 23 mars.

Själv är regissören lycklig över att vara tillbaka i hemlandet. Det var en av orsakerna till att han sade ja till uppdraget.
– Det är så fantastiskt att det inte går att beskriva med ord. Det är roligt att filma hemma, att få prata sitt eget språk. Språket är ju hela personligheten, det är när man kommer hem som man upptäcker vad man saknat.

Thrillergenren är ny för Lasse Hallström, vars mål är att göra något nyskapande.
– Min ambition att göra en hybrid mellan ett äktenskapsdrama och en thriller. "Hypnotisören" är inte en ren thriller, det är också ett starkt drama om en familj i kris och en kidnappning, säger han.

För att få så mycket material som möjligt satsar regissören på tio timmars arbete per dag och totalt 55 inspelningsdagar. Men skådespelarna klagar inte.
– Det är ändå skönt jämfört med USA, där man kör 16-18 timmars pass och man sitter och kräks i bilen när man ska till jobbet. Med Lasse är skådespeleriet väldigt lustfyllt, säger Lena Olin.

Mikael Persbrandt uppskattar att få spela en vanlig, levande människa.
– I förhållande till Hamilton är min karaktär en vanlig medborgare som reagerar på extremt ovanliga händelser, precis som vi alla skulle reagera. Så i det här arbetet kan jag gå till mig själv i stället för till en superagent, säger han.