Jag har visserligen varit på många galor i mitt liv – Guldbaggegalan, Oscarsgalan, P3 Guld-galan, Fotbollsgalan – för att nämna några. Men alltid bekvämt placerad i tv-soffan utan minsta krav på häpnadsväckande festklädsel eller sprudlande konversation.

Lite motstånd fanns det alltså inför att göra det här med gala på riktigt. Och mot att köra genom ett Skåne insvept i iskyla. Flammande marschaller som skingrade vintermörkret sista biten upp mot Jägersbo minskade motstående rejält och väl inne blev det – precis som en Guldpantergala ska vara – en kväll med glimmande och inte minst värmande guldkant. Guldglittret fanns mycket genomtänkt i allt från guldkanten på menykorten till Nina Martinez prispanters guldhalsband och naturligtvis i guldkonfettin över alla vinnare och nominerade.

Den värmande guldkanten fanns i det som ändå var det allra viktigaste på guldgalan – alla förväntansfulla, festsugna galadeltagare. Strax före den överdådiga trerättersmenyn pratade jag en stund med operasångaren Rickard Söderberg, nominerad i kategorin kultur/nöje, som var så himla lycklig över nomineringen, över den charmiga dansbanelokalen och inte minst över att han lyckats få med sitt miljötänk hela vägen till galan genom att ordna samåkning dit. Det överskuggade till och med det faktum att hans man satt fast på ett tåg på väg från Stockholm utan chans att hinna fram i tid. Vid mitt bord satt bland andra Nina Pressing som visade sig vara lika underhållande som bordssällskap som hon var i rollen som Paulette i Legally Blonde. Hon och mannen, som är småbarnsföräldrar, var barnfria för första gången på länge. Långt innan det avslöjades att Nina vann guldpantern i kategorin kultur/nöje strålade de av lycka bara över att vara ute och roa sig tillsammans. Värmande var det också att se Rolf-Göran Bengtssons mamma ta emot läsarnas pris i sport för sin sons räkning och beskriva hur hon troget skjutsade honom till träningarna innan han hade körkort. Sådant lockar alltid fram en tår i mitt mammaöga.

Någon gång ska vara första gången man går på gala och jag är övertygad om att jag fick bästa möjliga premiär. Guldpantergalan kan kanske inte mäta sig i glitter, glamour och kändisfaktor med Oscarsgalan men definitivt vad gäller trivsel, glädje och härliga människor.

Själva syftet med Guldpantergalan är ju att ge oss på Skånska Dagbladet möjlighet att hylla begåvade, spännande och underhållande skåningar. Och sådana finns det gott om. Guldpantern har funnits ett tag men tidigare år bara som ett sportpris. I år var första gången med pris i kategorierna nöje/kultur och marknadsföring/näringsliv och med en rejäl, folklig Skånskangala. Och nästa år lyfter jag gärna från tv-soffan, drar på festklänningen och galafestar igen.