En parallell utveckling som spritt sig som en löpeld över landet är kommunernas satsningar på badhus.
Numera skall det inte vara de klassiska badhusen med en stor simbassäng för de simkunniga och en liten bassäng för små barn. Helst skall badhusen ha karaktären av äventyrsbad, något som kostar multum. I en ny rapport från näringslivets Tankesmedja Timbro granskas kritiskt badhusexplosionen i kommunerna. Ofta visar det sig att projekten bygger på rena glädjekalkyler.
Några exempel: I Ystad skenar kostnaderna från 210 miljoner till 285, i Malmö från 330 till 482, i Varberg från 28 till 220, i Enköping från 100 till 230.
Det är ett vanligt talesätt att kommunpolitiker vill bygga monument över sin tid vid makten. Exemplen är så många att det knappast handlar om en myt.
Det finns en farlig felsyn både bland kommunalpolitiker och kommunalekonomer, att investeringar är ofarliga ur budgetsynpunkt eftersom man kan periodisera kostnaderna över ob jektens livslängd. Men eftersom finansieringen sker via lån så kan dyra och framförallt felslagna investeringar bli förödande. Lånen drar iväg med höga årliga räntor, investeringarna till skrytobjekt begränsar möjligheten att låna till angelägnare behov och ett nytt badhus eller annan monumentalbyggnad drar ofta på sig högre driftskostnader än det gamla badhus eller annan byggnad som de skall ersätta.
Kommunerna har ett långsiktigt finansieringsunderskott för att klara vård och omsorg. Det beräknas motsvara ungefär 13 kronors höjd kommunalskatt enligt SKL. Så många kommuner som bygger nya badhus har egentligen inte råd. De tar sig vatten över huvudet.