Men så har duon alltså också fått ordentligt med positiv respons de senaste två åren. Internet har inte helt förvånande haft stor betydelse, men alla skriverier i gammelmedia har säkerligen också inverkat. Sedan har det inte heller direkt skadat intresset att celebriteter som Jack White,  Bright Eyes och The Knifes Karin Dreijer också sällat sig till beundrarskan och dessutom initierat samarbeten.

För egen del gjorde dock alla hyllningar att jag länge ignorerade systrarna. Märkligt, kan tyckas. Men erfarenheten säger mig att långa pärlband av positiva adjektiv inte sällan handlar om överskattning och att ha en (musik)politiskt korrekt hållning. Men det får jag äta upp nu. För First Aid Kit har ju inget gemensamt vare sig med en falsksjungande göteborgare eller tradiga och plågsamt politiserande indieband, typ Franke och Bear Quartet. Bara för att nu ta några lämpliga nationella exempel.

Däremot råder det ingen tvekan om att dessa unga Stockholmssystrar lever upp till förväntningarna. Talangen är uppenbar och professionalismen är redan imponerande trots deras unga år. Fredagens gig utgjorde en skön bekräftelse på detta. Men det visade också med alla önskvärd tydlighet att de hittat rätt rent musikaliskt. De må bara vara tjugo och tjugotre år gamla, men de har  både mognad och tillräckligt myckat respekt för sina inspirationskällor för att det ska bli lyckat. Den fina Emmylou tillägnades Gram Parsons, Johnny Cash, June Carter och såklart, Emmylou Harris, och allihopa hade säkert nickat godkännande om de hört denna luftigt läckra countrypastej.

Fast First Aid Kit har givetvis den retroalternativa stämpeln på plats i sin inofficiella varudeklaration. Vilket betyder att de i likhet med Jayhawks, Wilco och resten av nittiotalets no depressionrörelse uppdaterat sitt sound för en hipp publik som aldrig någonsin ens hade tagit i Nashvillefolk, typ Garth Brooks, Tim McGraw och Shania Twain med tång. Det är inte alltid ett sådant grepp fungerar, ibland blir det mer attityd än substans. Men Söderbergsystrarna gör sin musik på ett okonstlat och fullständigt äkta sätt. Ödmjukhet och storögd nyfikenhet i kombination med fullständig koll på de musikaliska rötterna och stämsången gör dem till ett framtidslöfte av det stora formatet.

På Mejeriet glänste de med sådant som To A Poet, Ghost Town och Hard Believer, allihopa bedårande ljuvliga skapelser lika vemodiga som livsbejakande fast förankrade någonstans mellan country och folk. Men ärligt talat spelar det ingen roll vilka sånger jag framhåller. Eftersom lägstanivån var imponerande hög stod egentligen inget nummer ut i negativ bemärkelse.