Skjutningarna i Malmö, med åtta dödsoffer på drygt ett halvår, är toppen av isberget på en omfattande kriminalitet som frodas i staden.
Ytterst är det konsekvensen av en politik som gått snett, med socialt utanförskap bland stora delar av den invandrade befolkningen, organiserad kriminalitet, småbrottslighet och en polis där det brister både i resurser och kompetens.
I spåren på de senaste skjutningarna har ansvarsfördelningen fått formen av Svarte Petter där de inblandade bollar skulden mellan sig.
Rikspolischefen Bengt Svensson talar om en polisorganisation som inte fungerar, kommunalrådet Ilmar Reepalu kräver kraftfullare insatser av regeringen, en regering där såväl statsminister Reinfeldt och justitieminister Ask försöker bolla tillbaka ansvaret, Svarte Petter, till Malmös politiker.
Kriminaliteten i Malmö har vuxit fram under årtionden. Arbetslösheten och utanförskapet, särskilt stort bland invandrare, är förödande.
Det går att se ett mönster i hur brottsligheten sprids via fifflande krogar, närbutiker som säljer illegala cigaretter och stöldgods, taxibolag med svartchaufförer och andra affärsverksamheter. Det förekommer också nätverk som smugglar in papperslösa invandrare och cyniska affärsidkare vars affärsidé är att konkurrera med lågavlönad arbetskraft.

Malmös politiker har givetvis sitt ansvar, främst när det gäller sådant som skola och socialtjänst. Men den som kritiserar Malmö har också anledning betänka att Malmö i årtionden haft en omfattande invandring, beroende av rikspolitiska beslut, som staden har visat sig sakna både ekonomiska resurser och personalresurser att hantera den på bästa sätt. Det som lätt glöms bort bland de som ser till de yttre framgångarna med högskola, Västra hamnen och Öresundsbron glömmer att Malmö fortfarande är en fattig stad där flertalet människor har låg skattekraft.

Ytterst vilar ansvaret för Malmös svårigheter att hantera utanförskap, kriminalitet och en hållbar integration på regeringar, tidigare och nuvarande. Det är beklämmande att ta del av statsminister Fredrik Reinfeldts och justitieminister Beatrice Asks kommentarer efter Malmöskjutningarna, där de vill skjuta över skulden på Malmös styrande, med Ilmar Reepalu i spetsen.
Nästan alla väsentliga politikområden där samhället misslyckats har staten huvudansvaret för. Det gäller arbetsmarknadspolitik, polis, vapenlagstiftning, gränskontroll, möjligheter till kameraövervakning och telefonavlyssning samt integrationspolitik.
Alliansregeringen har under förra mandatperioden lyft bort ansvaret för integrationen från kommunerna till den statliga Arbetsförmedlingen. Inte ens Malmös begäran om att slopa EBO, bidraget för eget boende för att hindra att alltför många asylsökande söker sig till Malmö och därmed riskerar att hamna i bostadsmisär har fått gehör hos regeringen.
Regeringens reaktion på händelseutvecklingen i Malmö är cynisk. I stället för att visa ledarskap försöker statsministern och justitieministern smita ifrån sitt ansvar. Därmed lämnar de sina alliansföreträdare i Malmö i sticket och skapar tvivel om att ett majoritetsskifte kan föra något gott med sig för staden, istället för att ta tillfället i akt, visa handlingskraft och tillsammans med det lokala styret försöka arbeta fram konstruktiva förslag på hur man återtar kontrollen i Malmö.
Lars J Eriksson