Svenska Dagbladet har en intressant artikel om gängkriminalitet i fredagens tidning.
Organisationen Passus, som jobbar med att rehabilitera gängmedlemmar, har låtit en civilekonom räkna på den genomsnittliga kostnaden för en person som tillbringar 15 år i gängkulturen: 23 miljoner kronor.
Priset för att misslyckas med att hindra gängkriminaliteten från att frodas betalar vi nu i Malmö.
De flesta, inklusive före detta gängmedlemmar, är överens om att man ska försöka nå dem som befinner sig i riskzonen tidigt, gärna som barn. Man går sällan med i ett gäng för att man känner sig trygg, mår bra och har en bra hemmiljö. Gängen är en brutal ersättning, men dock en ersättning. Organisationer som Passus har på grund av detta en hyfsad möjlighet att nå fram till dessa kriminella som kanske söker en väg ut, men inte klarar det själva.
Man blir förbryllad och som skattebetalare provocerad när man läser att det ofta blir avslag från sociala myndigheter när en gängkriminell vill ha hjälp av organisationer som Passus, på grund av godtyckliga beslut.
Om något kan spara inte bara 23 miljoner kronor, utan till och med människoliv, varför i inte testa? Säkert misslyckas man i de flesta fall, men även en handfull är en seger, åtminstone för mammor som slipper begrava sina barn och för medborgare som inte behöver vara rädda för explosioner och kulor.
Sådana organisationer borde finnas och få stöd i alla städer med gängproblematik, annat är rätt obegripligt.
@Byli.8.init:Martina Jarminder