| Kultur & Nöje | Sport | Opinion | Personligt | Blogg | Webb-TV | Bostad | Lagfarter | Motor | Väder | RSS |
När folkpensionen infördes 1913 blev pensionsåldern stadgad till 67 år. Eftersom den genomsnittliga livslängden var 58 och de första pensionerna låga var den ekonomiska påfrestningen på samhället måttlig.
I dag har vi ett reellt problem när män och kvinnor i snitt lever till över 80-års ålder men rätten att ta ut pension gäller från 61 till 67 års ålder med en faktiskt pensionsålder på ungefär 63 år. I nästan tjugo år skall vi leva på pensionssystemet efter vår yrkesverksamma tid.
Alliansregeringen arbetar med olika framtidsfrågor. En grupp som leds av statsminister Fredrik Reinfeldt tittar på de demografiska utmaningarna.
I går lanserade han tanken att vi skall kunna jobba upp till 75 års ålder. Han är inte ensam om att plädera för att vi skall jobba längre. Men i grunden handlar det om ett rent skrivbordstänkande.
Vårt fysiska och psykiska åldrande blir tydligt redan i medelåldern. Över 60-års ålder försämras de allra flesta personers prestationsförmåga. Det är allmän kunskap hos arbetsgivarna för vilka det inte ens finns på kartan att rekrytera personal som är 60-plus. En undersökning från Linnéuniversitetet visar att det är svårare för den över 45 att få jobb än för invandrare, överviktiga, handikappade och homosexuella.
Sverige står inför ytterst stora utmaningar att klara sysselsättningen. Jobben räcker inte till. Att försöka förmå äldre att bita sig kvar i arbetslivet är lika enfaldigt som när Titanic körde med full fart in bland isbergen.
Lösningen på de demografiska utmaningarna måste bli att underlätta generationsväxlingen i arbetslivet så att unga kan få de äldres jobb, att göra pensionssystemet mindre generöst, höja avgifter i äldreomsorgen, införa en äldreomsorgsförsäkring och göra det naturligt för människor att leva ett mer spartanskt men ändå gott liv på ålderdomens höst.
Missa inte vår kompletta tv-guide!