"Kulturministern blev inkastad i det här"

Av TTS 7 FEBRUARI 00.09 (UPPDATERAD 18 april 16.34)

STOCKHOLM.

Tårtkuppen på Moderna museet har blivit en världsnyhet. Men kritiken mot kulturministern är orättvis, menar Marianne Lindberg De Geer. Hon tycker att Makode Linde lyckats dra ner byxorna på hela den vita medelklassen.

Konstnären Marianne Lindberg De Geers fotografi av Lena Adelsohn Liljeroth har spritts över hela världen vid det här laget. I Storbritannien, USA och Frankrike förundras läsare över bilden av en leende kulturminister som just skurit en bit ur Makode Lindes groteska tårta, rasstereotypt utformad som en naken, svart kvinna.

Missvisande debatt

Men Marianne Lindberg De Geer tycker att debatten efter KRO:s evenemang på Moderna museet har blivit missvisande. Att kräva kulturministerns avgång är fel, menar hon. När hon beskriver evenemanget framgår det att Lena Adelsohn Liljeroth hade mycket kort tid på sig att uppfatta sammanhanget.

Kulturministern blev inkastad i det här. Med facit i hand kan man tycka att hon kanske skulle ha tänkt efter, men det var inte så himla lätt för henne i det tumult som var runt omkring att uppfatta hela grejen. Men alla som stod runt omkring som återupprepade det, skar i tårtan och fick konstnären att skrika - det var obehagligt!
Kränkta

Marianne Lindberg De Geer förstår att afrosvenskar har känt sig kränkta över bilderna och filmklippen från evenemanget. Hon har själv ett barnbarn som har en svart pappa.

Jag tror att hon hade blivit helt chockad om hon hade sett någon skära i tårtan, med det röda innanmätet. Det är inte några enkla frågor det här.

Samtidigt framhåller hon att Makode Linde på ett mycket effektivt sätt blottlagt den feghet och de ingrodda fördomar som välmenande vita svenskar går och bär på. Varför fortsatte folk att skära i tårtan, trots konstnärens hjärtskärande skrik? Varför skrattade publiken, i stället för att säga ifrån? Varför fortsatte hon själv att fotografera, trots att hon tyckte att det hela kändes mycket obehagligt?

Att han skrek så där blev en symbol för hela situationen. Det kändes väldigt naivt och typiskt vit borgerlig medelklass att stå och skratta och äta det där. För det var inte roligt, det blev lite läskigt. Han lyckades få oss som var där att känna oss avslöjade inför oss själva i vår naivitet.
Stereotyper

Mariam Osman Sherifay, ordförande för Centrum mot rasism, tycker inte att den argumentationen håller. Hon menar att Makode Linde med sin konst sprider rasistiska stereotyper. Att han själv är svart är inget hållbart argument, framhåller hon.

Jag har fått höra det från många håll, men det är ingen ursäkt. Det här är något som framställer afrikaner i rasistiska sterotypa bilder, oavsett vem som har gjort det.

Afrosvenskarnas riksförbund har krävt att Lena Adelsohn Liljeroth ska avgå. Mariam Osman Sherifay vill inte gå lika långt, men är tydlig med att hon tycker att kulturministerns agerande var och är obegripligt,

Jag är kvinna, jag är svart. Jag känner Lena, jag har suttit i riksdagen samtidigt som hon. Jag undrar hur sjutton hon bara kunde acceptera det här?
Hon har tidigare haft en åsikt om graffiti, hon sade att det fick henne att må illa. Men här vill hon inte ha en åsikt, hon vill svära sig fri.

Under onsdagen fick Mariam Osman Sherifay ta emot samtal från tidningar och privatpersoner från hela världen. Hon tycker att bilden av den leende kulturministern som skär i en svart kvinnas kropp är djupt beklaglig.

Sverige får ett rasistansikte i världen. Och jag undrar var alla Sveriges feminister finns i den här debatten, var är de? Jag saknar dem.