Nelly Wämmerfors från Hörby gör Tracy Turnblad, den tjocka tonårstjejen som blir hånad på grund av sitt utseende men som är bra på att dansa. Hennes mål är att vinna en danstävling på den lokala tv-stationen. Hon kämpar också mot segregation och rasdiskriminering.

Att jobba med Hairspray är kul, tycker Nelly, som precis som de andra medverkande eleverna går sista året på musikgymnasiet.
– Det är en fantastisk upplevelse att få göra musikalen. Jag hade sett filmen innan, men den är ganska annorlunda från musikalen men andra sånger och danser.

Som Tracy är Nelly Wämmerfors på scen nästan hela tiden.
– Ibland får jag springa bakom scenen när jag gör klädbyte, så ska man komma ut och se helt lugn och normal ut. Det kan vara lite svårt, säger hon.

Kostymerna i Hairspray är lite speciella. Flera av rollfigurerna har extrakilon och karaktärerna byggs upp med vadderade dräkter.
– De är inte tunga, men varma, speciellt när man ska dansa, säger Nelly Wämmerfors.

Nelly fick rollen som Tracy efter audition.
– Jag blev så glad, så jag bara sprang runt i huset därhemma. Nu är det mycket jobb och vi repeterar till åtta på kvällarna, men det är så roligt.

Nellys framtidsdröm är att gå på musikalutbildning i London. Hon är helt klar över att det är musikal hon vill jobba med i framtiden. Favoriten är Wicked.
– Jag älskar den. Tidigare var Grease favoriten, men Wicked har så fantastisk musik. Jag vill absolut vara med i den någon gång i framtiden.

Emil Hannu gör rollen som Edna Turnblad, Tracys mamma.
– Det har varit spännande och riktigt kul att jobba med musikalen och ha på sig den här speciella dräkten, säger Emil, som egentligen inte alls är inne på musikalspåret.
– Jag vill egentligen bli kompositör och går låtskrivarinriktning, säger han. Jag spelar mycket hårdrock, men kan tänka mig att jobba med filmmusik eller dataspelsmusik, säger Emil Hannu.

Leif Norinder regisserar Hairspray. Det är fjärde och sista året han håller i musikalen på sskolan.
– Den här musikalen är den svåraste, den är egentligen för stor för oss, säger han. Det är ju till och med en produktion som de stora institutionsteatrarna har svårt att lösa. Den kräver en musikalensemble som kan både sjunga och dansa och halva ensemblen ska bestå av färgade artister.

På Heleneholms gymnasium har man löst det hela genom att bygga upp karaktärerna inne på scenen. Eleverna kommer in i vanliga kläder och förvandlas inför publiken.
Repetitionerna en gång i veckan är inte heller tillräckligt, menar Leif Norinder. Inte för såväl sång, musik, dans och regi.
– Då kan man fråga sig varför vi väljer något som står oss över huvudet, säger han. Något musikalen har är många kvinnliga roller, och det behöver vi. Förra året gjorde vi en produktion, Bad Girls, som aldrig satts upp i Sverige förr.
På fredag 10 februari är det premiär och då är skolans aula fullbokad. 12 februari kl 16.00 och 14 februari kl 19.00 är det offentliga föreställningar.

Leif Norinder hoppas att lika stor publik som vanligt kommer till aulan, där det finns ungefär 400 platser.
– Vi brukar ha cirka 80 procents beläggning. Och det här är en påkostad produktion, så vi behöver publiken.