Sagohuset gjorde succé med sin pjäs Max - pjäsen om Bollen, Bilen och Lampan som riktar sig speciellt till barn i åldern 1-3 år. Teamet bakom den produktionen har nu arbetat fram en uppföljare, som helt enkelt döpts till Mera Max. På scen står Åsa Ahlander, Oscar Hielm och Åsa Hörling och för regi och koreografi står Minna Krook.

Regissören tycker att det viktigaste när man gör teater för barn är att lägga ribban högt.
– Det måste vara fruktansvärt bra, säger hon. Med barn i publiken är det så viktigt att det inte finns någon enda liten bit som man slarvar med. Barndomen går så fort, så procentuellt är det ju en lång stund de sitter här hos oss, säger Minna Krook.
– Man kanske kan göra något hyfsat bra för vuxna, men det räcker inte att göra det för barn, menar hon.

Pjäsen får inte gå över huvudet på de små, men måste samtidigt ge något till alla pedagoger som följer med 1-3-åringarna för att titta.
– De vuxna kan skratta åt något som barnen kanske inte alls uppfattar på samma sätt.

Att spela för så här små barn kräver totalt engagemang av skådespelarna.
– Om inte skådespelarna tycker det är intressant gör inte barnen det heller. För barnen är allt på scenen jämbördigt. Man kan försöka få dem att fokusera på en sak, men de kan lika gärna vara intresserade av en annan detalj någon annanstans. Därför är allt som händer och finns på scenen lika viktigt, säger Minna Krook.

För regissören gäller det alltså att ha öga för helheten.
– Det är en utmaning för mig, säger hon.

Att få jobba med samma ensemble inte bara när det gäller skådespelare utan också scenograf, ljus och kostym är ett stort plus, tycker Minna Krook.
– Vi har redan kommit upp på en platå när det gäller förståelsen för hur det är att möta barnen. Skådespelarna har vant sig vid att känna av publiken och det finns rum för egna beslut. Annars brukar uppföljare inte alltid vara av godo, men här är det verkligen så.

På scenen, som är en stor gräsmatta, dyker det upp både nallar, bollar, bilar och ett snöre.

Vilken Max-bok har ni jobbat med?
– Vi har utgått från boken Max Balja, berättar Åsa Hörling, men vi rör oss ganska fritt runt den. På sätt och vis följer vi dramaturgin i boken, fast med egen utfyllnad.

Hur har ni arbetat fram pjäsen?
– Vi leker mycket, med stöd av regissörens trygga hand. Vi leker med formen och improviserar till bilderna i boken som är en grund.

Vad lärde ni er av den första Max-pjäsen?
– Framför allt var det nyttigt för oss tre att möta barnen. Nu har vi träffat många och det har gett oss en stor erfarenhet. Vi har märkt att barnen fokuserar bättre om vi tar en sak i taget innan något nytt sätter igång, säger Åsa Hörling.

Innan provpubliken lämnar Sagohuset får barnen kliva runt på scenen en stund och titta närmare på rekvisitan. Det är spännande och alla verkar nöjda när de drar på vinteroverallerna för att gå tillbaka till förskolan.