Därför är det glädjande när vi för en gångs skull får besked om det motsatta: svenska biståndspengar har varit med och utrotat sjukdomen malaria på afrikanska ön Zanzibar, utanför Tanzanias kust.

Det är i sammanhang som folkhälsa som traditionellt bistånd är relevant: för att tillhandahålla utbildning och tillgång till enkla hjälpmedel som myggnät för att förhindra vad som i länder utan resurser är ett dödligt problem, men för länder med resurser ett lösbart problem.

I detta fall finns också en egennytta: Zanzibar blir ett säkrare resmål för västerlänningar som i framtiden kan slippa både omständlig och dyr vaccinering och dyra malariatabletter vid besök på ön.

Professorn i internationell hälsa Hans Rosling redogjorde för hur stort inflytande svenska biståndspengar faktiskt haft, i en artikel i Dagens Nyheter för en månad sedan. Beträffande familjeplanering och liknande har stora förbättringar gjorts: befolkningen har det, i många före detta svenska biståndsländer, betydligt mycket bättre än tidigare.

För tydligheten skull finns det, som lösning på andra problem än just folkhälsa, oftast bättre lösningar än ett gåvobaserat bistånd: hjälp till självförsörjning är en bättre gåva än en faktisk gåva.

I fallet Zanzibar har svenska skattepengar gått direkt till att rädda liv. Den svensk som reser på semester dit kan glädjas åt att barnet han eller hon ser på gatan kanske är vid liv på grund av svenska skattebetalares generositet. Låt oss kollektivt klappa oss på axeln för detta.