Sjukgymnasten Christina Hansson har en framträdande roll i svårt hjärnskadade Camilla Westerdahls bok om vägen till ett drägligt liv efter en bilolycka. (se artikel till höger) I träningsspåret besökte Christina Hansson på hennes arbetsplats Aktivitetscenter Fröet i Malmö för att ta reda på mer om rehabilitering av svårt hjärnskadade personer. Och hon är starkt kritisk till insatserna för denna målgrupp.
– Sjukvården har blivit otroligt mycket bättre på att rädda livet på svårt skadade personer men det betyder också att vi får fler personer med mycket stora funktionshinder, berättar hon och fortsätter:
– När patienten kan andas själv och inte behöver träffa läkare varje dag får den lämna neurokirurgen. Då slussas de ut till anhöriga, gruppboende eller hem med personliga assistans. Det handlar bara om omvårdnad, alla övriga insatser tar slut.
Christina Hansson berättar att hon för något år sedan hämtade en 23-åring från ett äldreboende.
-Det hette att hon skulle vara där under tre månader men det blev över ett år. Malmö är Sveriges tredje största stad men här finns ingen ting utbyggt för rehabilitering av svårt hjärnskadade.

På Orupsjukhuset i Höör finns en specialklinik men de har stängt dörren för de värst drabbade.
– De tar inte emot så pass svårt skadade som exempelvis Camilla var efter olyckan. De kommer till Malmö och bedömer krasst uttryckt om patienten är värd att satsa på, förklarar hon.
– Det finns en devis som säger att ett liv som räddas också ska levas. Men det är ingen som tar ansvar för att den här gruppen ska få ett drägligt liv. Jag har innan sagt att de faller mellan stolarna men de har inte ens några stolar att falla mellan.

Christina Hansson arbetar nu med Camilla på aktivitetscenter Fröet som erbjuder daglig verksamhet för personer med förvärvade hjärnskador. Någon medicinsk kompetens utöver Christina finns inte.
– En enkel lösning hade varit att bemanna oss ytterligare, bland annat med en engagerad läkare. Det rör sig trots allt inte om någon jättestor patientgrupp. Men när det krävs pengar och politiska beslut blir det aldrig enkelt.

En hjärna som har varit svårt skadad kan aldrig bli helt återställd. Men fortfarande snart 15 år efter olyckan gör Camilla framsteg.
– Hennes framsteg stimulerar. Jag tänker att om det nu har gått med henne så kan det gå med nästa. Det är svårt men inte omöjligt. Dessutom finns det bra tekniska hjälpmedel i dag. Och rehabilitering gör i alla fall att patienterna inte blir sämre, konstaterar Christina och tillägger:
– Att göra något för någon som ingen annan tänkt göra känns bra för samvetet. Det finns folk som flyttar till Malmö för att de känner att vi här på Fröet tror på dem och lyssnar till dem.

En annan faktor som Christina Hansson trycker på är tiden.
– I dagens sjukvård finns det ingen tid. Gör du inte framsteg inom ett år anses det inte lönt att fortsätta insatsen. Men här finns det ingen sådan piska. Vi har tiden för denna tysta grupp med stor problematik.