Vi har nu fått bekräftat att du har fått jobbet som chef för Sus. Det är bara att gratulera.
– Tack så mycket. Detta känns roligt och spännande.
Känner du till Skåne och skånsk vård någonting?
– Jodå, jag har varit i Skåne både i jobbet och privat. En del vet jag också om vården i Skåne. De senaste åren har jag varit kollega med Bent Christensen (tidigare chef på Sus, nu pensionerad, red. anm). Vi har följts åt, hållit kontakt och diskuterat olika frågor tillsammans. Den senaste tiden har jag också läst på, men naturligtvis återstår det väldigt mycket som jag måste sätta mig in i.
En facklig representant i Göteborg beskrev dig som "en trevlig person, men med hårda nypor". Stämmer det?
– Jag försöker att vara tydlig med att de uppdrag vi har fått ska genomföras. Samtidigt ska ekonomin vara i balans.
Är det riktigt att du har lyckats att räta upp ekonomin för Sahlgrenska?
– Vi blödde inte när jag tillträdde för 6,5 år sedan, men vi hade ett underskott. Det blir lätt stora belopp när det rör sig om en så omfattande verksamhet. Det rörde sig om cirka 100 miljoner kronor årligen. Men de senaste åren har vi haft ekonomin i balans.
Hur har du burit dig åt?
– I grunden gäller det att ha en tydlig kommunikation med de chefer som rapporterar till mig. Det gäller frågor som patientsäkerhet, bättre planering av det dagliga arbetet och att ha en tydlighet i bemanningsfrågor.
Vårdförbundet i Skåne uppskattar att du uppger dig vara en chef som lägger stor vikt vid lagarbetet.
– För mig är sjukvård ett teamarbete i grunden. Det gäller både i vården kring patienten och i samarbetet mellan olika verksamheter. För mig är det också oerhört viktigt att arbeta för och stödja en bra ledning på alla beslutsnivåer. Den är säkert välfungerande på Sus i dag, men det finns ju ingenting som inte kan bli bättre.
Du har fått kritik för att du inte är medicinare i botten, utan civilekonom. Tycker du själv att detta är ett problem?
– Nej, jag tycker inte det. Det har inte varit det under de 13 år jag har varit sjukhuschef. I ett välfungerande lag ska det finnas skilda kompetenser. Medicinsk sådan är oerhört viktigt. Jag är övertygad om att det finns rådgivare med den kompetensen i Sus ledning och jag ska sörja för att det finns det även i fortsättningen.
Sammanslagningen av de två universitetssjukhusen i Lund och Malmö och flyttningar av klinker och verksamheter mellan sjukhusen har orsakat en hel del protester och turbulens de senaste åren. Hur ser du på den frågan?
– Det är en av de saker som jag tycker är väldigt spännande med att ta jobbet på Sus. En stor del av integrationsarbetet har redan gjorts, andra delar återstår. Jag tror att vi har mycket att hämta från samverkan när det gäller att skapa en så effektiv vård som möjligt. Genom att Sus spänner över så stora ytor, finns det mycket kompetens att ta till vara på.
Varför väljer du att lämna Sahlgrenska?
– Jag trivs jättebra. Jag har inte haft tråkigt en enda dag under dessa 6,5 åren. Samtidigt känner jag att jag börjar att bli mogen för nya utmaningar. Sus är en sådan. Jag kan ta med mig den erfarenhet jag har, men samtidigt fortsätta att utvecklas. Jag tycker att hälso- och sjukvård är det viktigaste i hela välfärdssektorn. Jag brinner verkligen för att den ska fungera bra.