Hon syftade på familjepolitiken och jämställdhetspolitiken efter att Kristdemokraterna föreslagit fördubblad vårdnadsbidrag, skatterabatter för dem som inte har sina barn i förskolan och en form av omsorgspeng för att ta hand om sina egna barn.
Jag ger inte speciellt mycket för KD:s rätt mossiga familjepolitik och kan se att Sommestad har vissa poänger i sin kritik. Trovärdig är den dock bara så länge hon riktar kritik mot just Kristdemokraterna. Socialdemokraterna och KD har olika politik på området.
När hon börjar veva mot regeringen blir det direkt löjeväckande. Hon menar i sitt inlägg i Svenska Dagbladet att de övriga regeringspartierna backat för Kristdemokraterna och undrar hur långt de ska få vrida klockan tillbaka. Här blir det både komiskt och ironiskt.
Komiskt för att Sommestad måste vara den enda personen som anser att KD fått diktera familjepolitiken i alliansen. Alla andra är rätt eniga om att partiet dragit det kortaste strået. Missade hon exempelvis den svekdebatt som rasade inom Kristdemokraterna?
Ironiskt blir det för att de rödgröna innan valet 2010 hade stora problem att enas i familjepolitiken. Trots att de tre partierna alla förespråkade ökad kvotering av föräldraförsäkringen kom aldrig något sådant förslag för att ta ett exempel.
Men i sin iver valde hon att bortse från dessa enkla fakta. Pinsamt.