– För mig spelar det ingen som helst roll hur tummen ser ut eller att det faktiskt är min tå. Det avgörande är att flytten kommer att förbättra funktionen i handen.

Vi möter 46-årige Bosse Johansson en vecka efter att hans vänstra pektå opererats bort för att ersätta den tumme som för tio månader sedan inte gick att rädda efter en olycka med en vedklyvare hemma i Markaryd.
– Jag tittade på handen och bara skrek. "Helvetes jävlar!" Sen tänkte jag: "Det var den handen".
Då, den 12 mars 2010, trodde Bosse Johansson aldrig att handen skulle gå att rädda.

Medan hustru Birgitta chockad ringde ambulans fick han hjälp av en vän att spänna en livrem runt överarmen som hölls i högläge. Den helt avsågade handen, fortfarande kvar i handsken, lades bortom synhåll för Bosse, som är glad att barnen Oskar och Ida inte var hemma den här dagen. När ambulanspersonal var på plats kyldes handen ner för transport de fjorton milen till Handkirurgen i Malmö.
– Ont gjorde det egentligen inte i handen, det var mer smärtan i överarmen där livremmen spände åt som jag minns som oerhört jobbigt.

Framme i Malmö sövdes och opererades Bosse Johansson omgående av ett team som konstaterade att tummen inte gick att rädda. De övriga fyra fingrarna syddes dock på plats.
Därefter följde närmare två veckors sängläge i ett varmt rum med armen fixerad i högt läge. Ingen dusch, inget kaffe, snus eller cigaretter är under den här tiden tillåtet.
– Kaffe och nikotin drar ihop blodkärlen. Målsättningen är att blodkärlen ska vidga sig så att flödet och blodcirkulationen kommer igång ordentligt, berättar Pernilla Vikström, arbetsterapeut på rehabiliteringsavdelningen där vi möter Bosse Johansson, som tackar nej till fika med kaffe. Just med hänvisning till att han ännu en gång är nyopererad.

Redan två dagar efter olyckan bestämde Bosse Johansson sig för att det här skulle han fixa. Kurator Yvonne Thysell informerade då om de möjligheter som fanns. Bland annat att ersätta den förlorade tummen med en av hans tår.
– Många orkar inte i det tidiga skedet ens tänka på att amputera ännu en kroppsdel. Bosses inställning är lite ovanlig. Han ville veta allt och den inställningen har han haft med sig hela tiden, konstaterar Yvonne Thysell.

Trots både värk i handen och fantomsmärtor i tummen som inte längre fanns har Bosse Johansson försökt vara positiv. När den skadade handen satt stopp för fortsatt plåtarbete på Nibe i Markaryd gav han sig själv ett nytt heltidsjobb – att träna upp rörelse och känsel i handen så långt det går. Två gånger i veckan åker han tur och retur till kliniken i Malmö, övrig tid är det träning på egen hand.

– Jag har alltid fixat mycket med huset, men den hobbyn har jag fått lägga åt sidan. Målet är att jag ska komma igång igen, men då utifrån mina nya förutsättningar, säger Bosse Johansson där han sitter med ena foten i blått bandage.
För en vecka sedan genomfördes även en amputering av hans pektå som opererats bort en bit upp i foten. Leden är nu ihopstiftad med handens motsvarighet och senan ihopsydd med tummens.

Med den nya tåtummen ges handen åter möjlighet att greppa. De övriga fingrarna, som till viss del tappat sin rörlighet, får ett nytt nödvändigt stöd.
Att återfå känsel och rörlighet tar tid och högerhanden kommer aldrig att fungera fullt ut. Mycket måste läras om på nytt och vänster handen är nu huvudhand.
– Mitt jobb kan jag inte återgå till, men min arbetsgivare har sagt att de ordnar något annat till mig. Det känns bra.

Inledningsvis får den nya tummen inte belastas alls och stöttas av en så kallad ortos. Lätta rörelseövningar är okej.
Det är minst sagt fascinerande att se hur en tå, som för en vecka sedan satt på foten, nu rör sig där på handen.
Successivt ökas träningen i rehabiliteringslokalerna som har allt från ett träningskök till spel, bollar och snickarbänk.
Här får Bosse även träffat andra med omfattande handskador. I grupp har han tränat och bytt erfarenheter liksom skrattat, i massor. Han beskriver själv gruppen som en "fritidsgård för gubbar".

– Det har varit jättebra att möta andra i samma situation. Vi stöttar varandra och kan tipsa varandra hur vi löst olika situationer. Skoja måste man få göra, det är inte bra att deppa och hänga läpp.
Hur känner du inför tanken att använda elektriska verktyg, framför allt en vedklyvare, igen?
– Jag kan personligen mycket väl tänka mig det. Det är inget jag känner rädsla för. Men jag tror däremot inte min hustru skulle tillåta det, säger Bosse Johansson med ett leende och tillägger:
– Så det blir nog att låta bli.