Det går definitivt att beskriva textskrivaren och sångaren i Vit Päls, Carl Johan Lundgren, som en kreativ person. Själv tror han att det har lite med flytten från Malmö till Stockholm att göra, att han är mer ensam i huvudstaden än i hemstaden där alla vänner finns kvar, och därmed har mer tid över. Men så erkänner han också lite blygt att han inte brukar ha problem med att skriva låtar. De kommer mest till honom.
– Inför det här albumet hade jag nog gjort 50-60 låtar. Det tog rätt lång tid innan jag visste vad jag ville göra och vilket ämne jag ville hålla mig till, så då var det lika bra att bara göra allt som dök upp, säger Carl Johan.

Temat på albumet blev till slut att släppa sargen, att gå vidare, bli äldre och nå en slags mognad.
– Det är där jag är nu. Jag tänker mig plattan som en nutidshistoria, hur det är att leva i min ålder. Så förhoppningsvis blir det ett slags tidsdokument.

Drabbas du aldrig av skrivkramp?
– Ibland, men då finns det inte så mycket att göra. Jag kanske tar en promenad, jag brukar vara rätt kreativ då och har tränat upp ett bra minne så jag verkligen kommer ihåg formuleringar jag gillar. Men det är egentligen inte hela världen. Då skriver jag en annan dag.

Vit Päls är ju känt som ett band som vågar testa nya grejer och experimentera rätt mycket. Hur har du fått den fria inställningen till musik?
- Jag tror att jag alltid haft den inställningen. En del kanske har svårt för band som Vit Päls där sångaren inte kan sjunga på riktigt. Ja, jag kanske sjunger falskt i bland, men jag tycker det kan bli bra ändå. Den musik jag själv lyssnar på vill jag ska vara lite utmanande. Om vi tar en bra låt som Björn Skifs "Hooked on a feeling", vad hade den egentligen varit utan "ooga-chakka"? Den hade aldrig fått en plats i musikhistorien då. Så varje gång jag själv gör en låt så tänker jag på en personlighet. Ger den en egen form.

Vad skulle du vilja säga att dina låtar har för personligheter då?
- Förhoppningsvis har jag skapat flera olika personligheter där olika känslor är representerade. Även om den är väldigt personlig så har jag vägt varje ord på guldvåg, men jag hoppas att folk kan känna igen sig i någon av texterna. Kan de inte det har jag misslyckats.

Du har ju lämnat Malmö för Stockholm, hur påverkar det bandet?
- De tycker nog det är rätt skönt att repa utan mig, haha. Men vi är väldigt ärliga och raka samtidigt som vi är lyhörda och kära mot varandra. De spelar upp för mig vad de gjort själva och jag spelar upp förslag på nya låtar, sedan är vi bara brutalt ärliga mot varandra. Det går jättebra ändå, vi känner varandra väldigt väl.

Vad är största skillnaden mellan Malmö och Stockholm som musikstäder?
- I Malmö ligger allting på samma ställe, det är nära och det är enkelt. I Stockholm finns det så-klart mer konserter och man smäller lättare pengar. Så som studentstad är Malmö bättre. Det är billigare och mer tillgängligt. Det jag saknar i Malmö är mer etablerade mellanscener. Malmö har både mindre klubbar och arenan, men just de där som hade varit något mittemellan finns inte på samma sätt.

Hur känns det att spela på hemmaplan i kväll?
- Det är alltid en ära att spela på KB, det är en cool konserthall. Och jag har ju sett så många bra band där.

Vilka?
- Pavement och The Moldy Peaches bland andra ? och när jag var yngre hängde jag där varje helg och dansade till samma låtar. Varje helg. Så visst är det kul att komma tillbaka!

Vit Päls spelar klockan 22.00 på KB i Malmö i kväll.