Det saknas inte vilja att arbeta - det saknas jobb

DEBATT. Trots att Sverige är rikare än någonsin tvingas människor in i arbetslöshet och passivitet. För inte saknas det vilja att arbeta. Det som saknas är arbetstillfällen och en vilja från regeringen att ge det stöd som människor behöver för att komma i arbete. När företag har svårt att rekrytera trots att arbetslösheten ligger på rekordhöga nivåer borde varningsklockorna börja ringa. I december 2011 var så många som 393 000 personer eller 8,6 procent öppet arbetslösa eller inskrivna i program. Enligt Arbetsförmedlingen saknar mer än hälften av alla arbetslösa den kompetens arbetsgivarna efterfrågar. Situationen på arbetsmarknaden är alarmerande.
Istället för att möta den höga arbetslösheten med en aktiv arbetsmarknadspolitik som investerar i människor och i samhällsutveckling så påstår den borgerliga regeringen att det handlar om att människor behöver starkare incitament att arbeta. Det måste helt enkelt bli mycket sämre för de arbetslösa för att de ska vilja tillräckligt mycket för att ett jobb skall uppenbara sig. Kanske blir det lättare att hitta ett jobb om man inte har råd att bo kvar i huset eller betala hyran? Kanske ökar motivationen att hitta ett arbete när man inser att man inte har råd att köpa en ny vinterjacka till barnen när de gamla är för små? Eller funkar det verkligen så?
Den borgerliga regeringens så kallade arbetslinje saknar verklighetsförankring. Sedan den borgerliga valvinsten 2006 har Jobb- och utvecklingsgarantins Fas 3 blivit en av Sveriges största arbetsgivare och utanförskapet består. Bara i Skåne befinner sig idag drygt 3 800 personer i Fas 3. Av dem är 39 procent mellan 30 och 50 år, vilket innebär att det handlar om människor som har många år kvar i arbetslivet. I Skåne är alltså Fas 3 en större arbetsgivare än företag som Tetra Pak och Sony Ericsson som är två av de största arbetsgivarna i Skåne.
Problemet med Fas 3 är att det har blivit en ändstation istället för en väg till jobb. Endast ett fåtal har lyckan att komma vidare till den reguljära arbetsmarknaden. När vi till detta lägger de oerhört ineffektiva och kostsamma åtgärderna sänkt krogmoms och sänkta arbetsgivaravgifter får vi en helhetsbild av den borgerliga regeringens "jobbpolitik". Det här är ett enormt slöseri med samhällets resurser och skattebetalarnas hårt förvärvade pengar. Regeringen blundar för det verkliga problemet och verkar ha helt andra ambitioner med sin politik än att komma till rätta med arbetslösheten. Kanske är detta ett medvetet val för att de anser att klasskillnader är av godo.
Vi socialdemokrater menar att Sverige behöver en aktiv arbetsmarknadspolitik som investerar i människor och i samhällsutveckling. Det måste bli ett slut på kortsiktig politik och tillfälliga lösningar. Vi måste använda de resurser vi har för att investera i det som långsiktigt bygger Sverige starkt. En aktiv arbetsmarknadspolitik innebär åtgärder som ger arbetslösa stöd, utbildning eller praktik som leder till jobb. Det är en politik som gör det lättare för företag att anställa genom att se till att matcha den kompetens de söker. Det är också en politik som ser behovet av investeringar i infrastruktur, utbildning och forskning för att Sverige ska stå sig i den internationella konkurrensen. Den här typen av långsiktighet är den borgerliga regeringen dock inte intresserad av.