Vår 14-årige son blev rånad för första gången i november.
Han var på väg hem från skolan när en man hoppade på honom bakifrån med en kniv.
”Ge mig pengarna, annars  skär jag dig”, sa han.
Rånaren rispade min son vid ögat så att han fick ett sår. Det värsta var att ingen i närheten gjorde något. Det stod folk på busshållplatsen men tror du någon lyfte ett finger? Nej.
Inte ens när rånet var över var det någon som frågade hur det var med min grabb. Fast han var helt skakig. Min son tyckte att det var konstigt, att ingen frågade  Han blödde ju till och med. Han verkar inte vilja prata om det nu så jag tror inte att han tänker så mycket på det, att han är rädd.
Det är viktigt att anmäla alla, att det kommer in i statistiken.
Annars kan ju bara politikerna rycka på axlarna. Det finns inget enkelt svar på varför folk rånar, att det exempelvis bara är personer med svart hår och bruna ögon.
Vi måste ha ett samhälle där vi gemensamt skapar skyddsnät fritt från utanförskap där man inte känner att ”jag kommer aldrig ha råd att köpa en mobil, därför snor jag en”.