I Dagens Nyheter den 7 februari resonerade Fredrik Reinfeldt om framtida pensioner. Reinfeldt föreslog INTE att den allmänna pensionsåldern skall höjas till 75 års ålder utan menade att vi måste titta på olika lösningar för att säkra framtida välfärd. Bakgrunden är ett faktum som Sverige delar med övriga Europa men också med andra delar av världen som exempelvis Japan. Vi blir allt äldre samtidigt som livsarbetstiden minskar. Denna ekvation är svår att få ihop. Förr arbetade många från 16-18 års ålder till 65 år och genomsnittsåldern var runt 75 – 78 år. Idag kommer många in i arbetslivet senare i livet, dels beroende på att fler läser vidare efter gymnasiet men också på att ungdomar har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Nu börjar istället fler arbeta vid kanske 23 års ålder och slutar vid 63 och vi går mot en genomsnittsålder på 90 år. Detta innebär nästan 10 år färre år i arbetslivet och mer än 10 fler år med pension.



Om vi ska kunna bevara vår välfärd och för att även nästa generation ska kunna få drägliga pensioner måste således något göras. Att underlätta för dem som vill jobba längre är ett sätt. Idag har man rätt att jobba kvar till 67 år men inte längre. Vi har idag en flexibel pensionsålder och kan alltså välja att gå i pension mellan 61-67 år. Detta innebär att ju tidigare man går i pension ju mindre blir pensionen per månad då utbetalningarna skall göras i fler år.



Många skulle vilja jobba längre eventuellt på deltid men kanske inte med samma arbete, speciellt inte om man haft ett slitsamt jobb som varit fysiskt eller psykiskt tungt eller om man varit utsatt för stress. Att uppmuntra fortsatt arbete efter 67 är alltså av godo – för alla. Men självklart måste vi då se över studiestödssystemet och anpassa sjukförsäkringssystemet. Vi måste få rätt till sjukpenning och möjligheter att ta studielån efter 54 år. Dagens garantipension vid 65 bör behållas och vi bör undvika att införa retroaktiva ändringar i systemet. Det är också nödvändigt att vi fortsätter vårt arbete med satsningar på en god arbetsmiljö. Idag finns till exempel betydligt fler hjälpmedel för att undvika svåra och tunga lyft. Detta är några faktorer som kommer att medföra att fler vill och orkar jobba längre i framtiden.


Men vi måste också titta på hur vi skall få in fler tidigare i arbetslivet, tidigare än vad som sker idag. Det måste bli lättare för ungdomar att få jobb och att om möjligt kanske korta studietiden efter gymnasiet. Varför inte kunna läsa fler veckor på högskolor än vad vi gör idag? Idag löper terminerna över 39 veckor vilket innebär13 veckors uppehåll. Med totalt 7 veckors ledighet finns ett utrymme på 6 veckors fler
studieveckor.

Vi måste våga diskutera vår och kommande generationers framtid. Vi kommer att vara tvungna att ta i detta problem om vi vill trygga vår välfärd inte bara idag utan även för kommande
generationer.

Gunilla Nordgren (M)

Riksdagsledamot södra Skåne

Kommunfullmäktigeledamot Svedala