Under krisåren på 1970-talet hamnade överbryggningspolitiken i vanrykte. Ett skäl var att de dåvarande borgerliga regeringarna försökte stötta branscher – som varven, teko och glasindustrin – där krisen inte var konjunkturberoende utan strukturell. Oavsett stödet ledde det till att dessa branscher nästan helt utraderades i Sverige. Jobben flyttade till låglöneländer.
Den senaste krisen, som följde i finanskrisens spår från 2008, var däremot till stor del konjunkturell. Botten gick ur efterfrågan nästan över en natt och gjorde att även framtidsföretag som tillverkare av tunga fordon drabbades. En stor del av industrijobben räddades genom frivilliga överenskommelser om konjunkturanpassad arbetstid.
Tyskland utgjorde förebilden där man har en tradition av att försöka behålla jobben i företagen vid dåliga tider så att produktionen skall kunna snurra med full fart när konjunkturen vänder.
Finansminister Anders Borg, näringsminister Annie Lööf och arbetsmarknadsminister Hillevi Engström meddelade i går att regeringen vill medverka till en trepartsuppgörelse om korttidsvecka. Det är ett steg i rätt riktning. Staten bör ekonomiskt stödja företag som behåller sin personal, kanske utbildar dem och inför korttidsvecka. För samhällsekonomin blir det lönsamt eftersom människor annars tvingas leva på a-kassa och andra bidrag. Risken är troligen liten att döende branscher hålls vid liv med konstgjord andning eftersom företagen knappast söker stöd om framtiden finns bakom dem.
@Byli.8.init:Lars J Eriksson