Nu, som S-ledare har detta blivit en het potatis, där han ännu inte landat i en tydlig ståndpunkt. Socialdemokraterna har ett kongressbeslut på att stödja avvecklingen av kärnkraften och sätta en bortre parentes kring de redan existerande kärnkraftverken.
Alliansregeringens partier har däremot genomdrivit att förbudet mot ny kärnkraft rivits upp. Det skedde efter att Maud Olofsson svängde på klacken, i den uppenbara förhoppningen att de alternativa energikällorna skulle visa sig så framgångsrika att kärnkraften så att säga skulle avskaffa sig själv av kostnadsskäl. Mycket talar för att Maud Olofsson i slutändan kommer att få rätt.
Från olika håll, främst folkpartistiskt, försöker man nu driva igång en ny kärnkraftsdiskussion genom att vilja få igång överläggningar mellan regeringen och S om ny kärnkraft. Stefan Löfven har ännu inte svarat. Men inga folkpartiutspel ändrar på kärnkraftens grundläggande brister, förutom säkerheten, att ny kärnkraft blir för dyr.
Vattenfall är den part som de flesta, både folkpartisterna och industrin, hoppas skall bygga ett nytt kärnkraftverk. Ordföranden för Vattenfall kontrade nyligen med att han kan tänka sig det om AP-fonderna är med och finansierar.
Om det är lönsamt skulle förstås Vattenfall med stöd av industrin bygga själv.
Ny kärnkraft är ett ekonomiskt vågspel. Våra hopsparade pensionspengar skall inte användas till ett sådant hasardspel.