Katastrofläge i psykiatrin

I början av 1980-talet fick Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett kunskapsunderlag rörande våld och psykisk störning. Man hittade en lämplig expert (dyr) på den amerikanska västkusten. I skriften från 1984 (!) dras tre slutsatser: (1) Våld är ovanligt; och (2) Det finns inga farliga människor, bara farliga möten; och (3) det är en fördom att psykiskt störda personer är mer våldsbenägna än andra. Detta gäller i särskild grad utvecklingsstörda: "Dessa de mest fridsamma av alla". Sedan dess har verklighetens pansrade näve möblerat om trynet på landet Idyllien ett antal gånger. Men hjälpt har det inte, även om politikerna genomfört ett antal kosmetiska fotombyten.
För länge sedan hade vi försöksutskrivning under obegränsad tid för riskpatienter. De återintogs direkt när det inte fungerade. Försöksutskrivning ersattes 1992 av långtidspermission, högst 6 månader. Efter intensivt motstånd från politikerna fick vi till slut tvång i öppenvården, men för att återinlägga en patient som inte klarar sig därute måste vederbörande vara vårdintygsmässig. Den möjligheten har vi haft sedan 1800-talet men det räcker givetvis inte om vi vill kunna ingripa i tid.
Under den senaste veckan har en 10-årig flicka fått en kniv i halsen (vansinnesdåd säger polisen), och en far och hans sambo (av allt att döma) mördats av faderns son, dömd för mord av mamman. Var det bara "farliga möten"? Snarare tecken på psykiatrins katastrof-läge, resursmässigt och kompetensmässigt.
Sent omsider har politikerna beslutat att storsatsa – man beviljade 3.6 milliarder att användas 2008-2011 men mindre än hälften har använts. En del har satsats rätt, men mycket har gått till meningslöst plotter. Värst är att 2 milliarder inte har använts för det har inte funnits något meningsfullt att satsa på. På uppdrag av Socialstyrelsen gjorde jag 2008 en noggrann genomgång av riskbedömningsmetoder, som skulle kunna förhindra en hel del vansinnesdåd. Det var tydligen ointressant. Eller alldeles för oaptitligt.
En man dömd till skyddstillsyn begår under tillsynstiden 28 nya brott. Inget händer. Journalisten (Uppdrag Granskning) frågar två höjdare om antalet frispel är obegränsat. Han får sitt straff är svaret nämligen ytterligare anteckningar i belastningsregistret. Det kan man kalla avskräckning.

Sten Levander, professor emeritus i Allmänpsykiatri och i Rättspsykiatri