På självaste fettisdagen, då grädden fastnade på många överläppar, handlade det om brist på mat i hörsalen på Domkyrkoforum.
Antje Jackelén började med att undra var de unga besökarna, som var mellan tre och nio år, bor och det fanns representanter för såväl öst och väst som nord och syd.

Sedan frågade biskopen vad barnen hade ätit till frukost och det handlade om yoghurt, gröt, välling, rostade mackor och frukt, med mycket mera. Sedan ville hon veta varför det är viktigt att äta frukost.
– Annars kan man bli hungrig, löd det första svaret.
– Annars orkar man inte göra olika saker, påpekade nästa handuppräckare.

Efter att ha lämnat klara besked om att alla i Sverige brukar få frukost, så förklarade barnen för biskopen att det inte ser lika bra ut i andra delar av världen.
Det fick Antje Jackelén att berätta om Domkyrkoförsamlingens samarbete med Sydsudan och om hur barns frukostvanor ser ut i Kambodja.

Därefter ställde hon dagens knepigaste fråga:
Finns det tillräckligt med mat för alla människor på jorden?
De allra flesta barnen trodde det, men hade olika förslag på hur man ska kunna se till att alla blir mätta.

En del ville skicka mat till fattiga länder, andra föreslog pengar och någon tyckte att vi som bor i den rika delen av världen borde byta plats ett tag med dem som har det sämre ställt.
– Det är sällan jag träffar barngrupper på det här sättet, men jag gjorde det ofta när jag var präst i en församling, konstaterade Antje Jackelén en nöjd efteråt.

När svaren hade fått sjunka in gick barnen till ateljén och ritade färgglada gubbar och gummor, som hängdes upp hand i hand på fönsterrutan mot Kyrkogatan.
Som avslutning tände besökarna ljus i Domkyrkan för allas rätt till mat.