Det senaste kom på måndagen då EU:s finansministrar enats om att låna ut 130 miljarder euro till det hårt skuldtyngda landet, en summa som är större än hela den svenska statsbudgeten.
Syftet är att lånet skall ge den grekiska riksdagen och regeringen rådrum att hantera krisen och via besparingsåtgärder få ner skuldkrisen till en hanterlig nivå fram till 2020. Det är alltså åtta års svältkur som väntar det grekiska folket, ett folk som redan är hårt prövat och där ilskan lett fram till våldsamma gatuprotester.
Att lösa en skuldkris orsakad av stor upplåning med nya lån, kan det verkligen fungera? Räddningsaktionen för Grekland är ett vågspel, men ett desperat försök att förhindra att förtroendekrisen rullar vidare till främst Portugal, Spanien och Italien.
Euron är trots sina svängningar en hårdvaluta med en hög betalkurs. Det är svårt se hur Grekland skall kunna ta sig bort från sina ekonomiska problem när allt landet exporterar av omvärlden kommer att uppfattas som dyrbara produkter när priset sätts i euro. Och när man dessutom betänker att landet knappt har någon exportindustri blir det ännu mer svårt förstå hur Grekland skall kunna bli ett ekonomiskt stabilt land.
Varför görs dessa i pengar enorma räddningsinsatser för Grekland? Är det solidaritet?
Delvis är det nog så. Men det finns också en krassare förklaring. En sådan kom riskkapitalisten Christer Gardell med nyligen när han i en intervju menade att om euron bryter samman kommer den tyska valutan att skrivas upp med 100 procent och knäcka den tyska exportindustrin. Så försöken att rädda Grekland och euron handlar till stor del om ett egenintresse från Tyskland och andra euroländer.