Ska man gå så långt som i Miljöpartiets förslag om obligatoriska genuspedagoger? I debattprogrammet Kvällsöppet var diskussionen kring könsnormer och barnuppfostran hetsig. Författarna Katerina Janouch och David Eberhardt framhävde biologiska skillnader, medan andra menade att man med pedagogik kan och bör påverka.

Men är inte frågan egentligen om det har någon effekt och inte om man bör göra det? Hur barn bör fostras har varit ett kärt samtalsämne genom historien, särskilt för författare och filosofer som sedan valt att uppfostra sina egna barn i motsats till dessa teorier, som till exempel Rousseau. Han teorier funkade för övrigt inte i praktiken.

Att barn ska bemötas som individer är ett ideal som bör eftersträvas i hela samhället, svårare är det nog (tyvärr) inte, för detta är svårt nog. Lösningen är nog mycket enkel: öka jämställdheten i samhället generellt, så att mamma tjänar lika mycket som pappa.

Vi lever i ett samhälle där män skuldbeläggs som potentiella våldtäktsmän och kallas för djur. Kvinnor kallas för hora och förväntas nöja sig med att tjäna sämre och tränas i att inte bete sig lösaktigt.
Kan vi råda bot på detta perversa förhållningssätt så lär sunda värderingar sippra ner till barnen också, oavsett om vi försöker påverka vad de leker med eller inte.