Ytterligare en journalist, Edith Bouvier från franska Le Figaro, sägs vara allvarligt skadad. Det är inte första gången Marie Colvin skadas i tjänsten och inte heller första gången hon är nära döden.

Förmodligen kommer mordet på journalisterna vara ett av Assadregimens större misstag. Mördar man journalister så mobiliseras den internationella presskåren: om journalisten dessutom är västerländsk och vit och som i Marie Colvins fall välkänd så blir uppmärksamheten total. Obekvämt kanske, men sant. Det är lättare att identifiera sig med de som är lika en själv och en död västerländsk journalist gör tyvärr konflikten tydligare och mer mänsklig än en anonym död Syrier.

Colvins och Ochliks död är tragisk, men troligtvis inte meningslös: Colvin var amerikan och en respekterad medarbetare på en brittisk tidning. Fransmännen provoceras av unge Remi Ochliks död.
Kanske blir deras arv inte bara modig och självuppoffrande journalistik, utan också att konflikten i Syrien och de tusentals oskyldiga döda äntligen tas på allvar av det internationella samfundet. Ett arv att vara stolt över.