Globaliseringen har skapat ett flöde av människor som emigrerar från fattiga länder i Syd till rika länder i Nord. De kommer ofta från krigshärjade och odemokratiska länder, men ibland kommer de "bara" för att höja sin levnadsstandard och för att förbättra sina barns chanser till ett gott liv.

Många migranter hamnar i toppen av samhället med arbeten som läkare, dataingenjörer eller finansmän, men det stora flertalet får jobb som städare, diskare eller barnflickor.
Allra mest utsatta är de papperslösa, inte sällan asylsökande som fått avslag. De står därmed utanför samhället och kan inte ta del av den trygghet vi tar för given och de exploateras ofta hänsynslöst.

Journalisten och debattören Rebecka Bohlin beskriver i De osynliga – om Europas fattiga arbetarklass villkoren för dem som arbetar i den växande servicesektorn, som exempelvis städare och i restaurangbranschen, på en allt flexiblare europeisk arbetsmarknad.
Hon skildrar villkoren för en till stora delar kvinnlig och fattig arbetarklass som hamnat helt i skuggan av medelklassen. Inte sällan krävs dubbelarbete för att få livspusslet att gå ihop.
Inte sällan utförs arbetet inom den informella ekonomin, som i Sverige uppskattningsvis utgör hela fem procent av BNP.

Första delen av boken är en skildring av städare och andra servicearbetare ur deras perspektiv. De ges stort utrymme att berätta om sina vardagliga erfarenheter. I andra delen lyfts blicken och skildras migrationen, EU och hur politiken sätter ramarna för människor att skapa ett drägligt liv.
Det bör påpekas att det inte bara handlar om kvinnliga migranter, men varannan migrant arbetar i någon annans hem, och flertalet av dem är kvinnor.

I bokens sista del undersöker Bohlin hur fackföreningsrörelserna i Europa har tacklat förändringarna på arbetsmarknaderna, vad de har gjort för att tillvarata sina medlemmars intressen. En allmän europeisk trend är minskade medlemstal och i Sverige utnyttjas strejkvapnet allt mer sällan.
Bilden Bohlin tecknar av fackföreningarnas roll är att de är defensiva, att de inte funnit sin roll i ett snabbt förändrat nyliberalt Europa. Det goda exemplet finner Bohlin i Storbritannien, där ett fackförbund lyckats organisera en stor del av städarna och ställt krav på löner som går att leva på. En del av framgångsreceptet är att man söker upp arbetarna och bedriver mer traditionell aktivism.

De osynliga är rappt skriven, engagerande och uppslagsrik.
Bohlin intervjuar arbetare och makthavare med samma rastlösa nyfikenhet.
Boken är den tredje i en serie med snabba reportage på temat "Vems Europa?", ett samarbete mellan Atlas och ABF som även resulterat i Magnus Lintons De hatade, om den europeiska radikalhögern, och Björn Elmbrants Europas stålbad, om den europeiska ekonomiska krisen.