Folklustspel, musikal, fars eller nyskrivet – teaterchef Eva Rydberg har lyckats komma med något nytt varje sommar på Fredriksdalsteatern. I år har hon vågat satsa på den klassiska kriminalfarsen Arsenik och gamla spetsar, välkänd både från film och scen men kanske inte den första pjäs man tänker på när det gäller sommarteater utomhus. I regissören Ronny Danielssons händer och med Calle Norléns översättning fungerar den i varje fall utmärkt och blir en något nedbantad lättsmält sommarkaka, som ändå lämnar lite smulor efter sig. Det finns ju trots allt en farlig botten i komedin, den som handlar om ondskan förklädd till godhet blandad med en lismande mordlust.

Eva Rydberg och Marianne Mörck är läskigt bra som systrarna Martha och Abby Brewster. Med små gester och perfekt samspel sinsemellan lyfter de fram den absurda humorn och prickar in fullträffarna på löpande band. Det är komiskt finlir, mycket njutbart ner till ögonkastnivå och inte minst i undertexterna. Systrarna Brewster kompletteras på högsta nivå av Björn Kjellman, systersonen Mortimer Brewster, som är den som får stå för det stora utspelet, vilket representerar de lite mer normala känslorna i sammanhanget. Han får lyfta på locket och släppa ut trycket kort sagt.

Det finns flera humoristiska trådar i pjäsen, en av dem är två sidor av teatervärlden. Teaterrecensenten Mortimer bryr sig knappast om teater, medan musikal, påpekar hans fästmö Elaine (fint gestaltad av Birgitta Rydberg), får hans hjärta att klappa lite extra. Polisen O'Hara (Andreas Andersson) representerar en annan sida av teatern, manusskribenten som tror han har den bästa av pjäser. Anderssons halsbrytande redovisning av sin pjäs i andra akten är en av kvällens höjdpunkter, och man har känslan av att den kommer att utvecklas till att bli ännu mer så under sommaren.

Kalle Rydberg gör en fin och snabbspringande insats i rollen som systersonen Teddy och har dessutom signerat texterna till sångerna som blir små kommenterande tablåer i pjäsen. En rolig idé som lyfter och som ger en extra satirisk udd åt stycket, också genom spännande detaljer i koreografin.

Hans-Peter Edh är en klippa i alla sammanhang och han darrar inte på manschetten när han dyker upp som den förskräcklige Jonathan Brewster i sällskap med sin kuvade sidekick Dr Einstein (Tony Lundgren). Däremot får han – i alla fall nästan – systrarna att darra och hela den genetiska familjekartan att framstå mer tydligt för publiken.

Det är roligt att återse Håkan Mohede i tre små roller, som pastor, tilltänkt offer och som Witherspoon, föreståndare för hemmet där Mortimer vill placera Teddy. Det är också Witherspoon som på ett något oväntat sätt gör att systrarna till sist tar hem spelet.

Som vanligt är föreställningen genomsyrad av omsorg om allt, ner på detaljnivå. Scenografin är genomarbetad, snygg och välfungerande och lyfter tillsammans med kostymerna och sångerna in handlingen i rätt tidsram. Det ligger en air av nostalgi över Brewsters hem på Eldert Lane i Brooklyn, som tar udden av hemskheterna och låter skratten bubbla upp.

Arsenik och gamla spetsar är kort sagt ännu ett gott sommarkapitel på Fredriksdalsteatern.