En organist som vill sjunga mer

Av Håkan Jacobsson 22 JUNI 2012 15.16

Ann-Margreth Nyberg förstod tidigt att det var organist hon ville bli. Det blev hon, men sången har tagit över mer och mer.

Nu funderar hon på om den ska få en ännu större plats i hennes liv.
Tidningen har stämt träff med Ann-Margreth Nyberg i Eslövs kyrka. Vi kommer en aning tidigt och blir varse att hon håller på med röstövningar medan hon väntar. En sorts gymnastik för att hålla rösten i trim. Speciellt viktigt just i dessa dagar, upplyser hon, eftersom hon om snart ska vara med i en masterclass, avslutad med en konsert, i Ystad för hovsångaren Carl-Magnus Fredriksson.
Hon har en gedigen sångutbildning och lång erfarenhet, men det finns alltid det som kan bli bättre, förklarar hon.
– Kanske framför allt tekniskt. Det finns alltid ett steg till att ta. Man behöver en coach ibland, en som lyssnar.
Någon som kan peka på de fel man inte själv märker att man gör och kan hjälpa en att komma över trösklar, både kroppsligt och mentalt.
– Det är spännande att tänja gränserna och se vad man kan. Resurserna finns, säger hon och pekar mot bröstkorgen:
– Det gäller att hitta dem och våga.
Ann-Margreth Nyberg är bondtös från Österlen, växte upp i Vallby mellan Hammenhög och Simrishamn. Hon sjöng i barnkör och fick pianolektioner av kantorn i Hammenhög.
– Under konfirmationstiden började jag spela psalmer på ett gammalt orgelharmonium.
I den vevan fick församlingen en ny kantor, och hon annonserade efter elever.
– Det var då jag tog mina första orgellektioner. Hennes mål var att jag skulle kunna komma ut och vikariera så fort som möjligt.
Och så blev det faktiskt; femton år gammal började Ann-Margreth Nyberg vikariera bakom kyrkorglarna på Österlen på söndagarna.
Hon lärde sig fort. Hon beskriver sig som en riktig orgelnörd vid den här tiden.
– Jag satt ju och övade varenda dag efter skolan i kyrkan i Vallby.
Och nu visste hon vad hon ville bli. 16 år gammal flyttade hon hemifrån för att gå musikgymnasium på Petriskolan i Malmö. Hon fortsatte med fyra år på musikhögskolan, där hon studerade orgel, piano och sång.
Hennes sångpedagog då var Evy Bråhammar, som hon fortfarande tar sånglektioner för.
Efter examen 1985 hankade hon sig fram på vikariat i sydöstra Skåne; Östra Tommarp, Borrby, Tomelilla, Tryde.
Så behövde Eslöv en kantor. Hon sökte och fick jobbat och för tjugo år sedan blev det en organisttjänst.
Men det roligaste med att vara organist är inte att spela orgel, tycker hon, utan att leda körerna, ge dem utmaningar och se hur de växer.
– Jag brinner för körsång. Där kan man tala om sångglädje!
När Ann-Margreth Nyberg kom till Eslöv fanns en kyrkokör. Den har nu utökats med en damkör, en mindre damensemble och en pensionärskör.
Hon pratar entusiastiskt om hur man i det vardagliga körarbetet tar sig igenom allehanda svårigheter på väg mot ett framträdande.
– När kör och körledare är på hugget och fungerar tillsammans är det något magiskt. Det är svårt att sätta ord på det – det är liksom ett lyckorus.
Vägen mot detta lyckorus underlättas av att Eslövs kyrka är en erkänt bra lokal för musik. Det har även utomstående upptäckt, så på senare tid har här gjorts flera skivinspelningar med olika ensembler och artister.
– Här är bra akustik, bra efterklang, även när det är fullsatt.
Gott om åhörare brukar det också vara vid jul, när ett av inslagen är att Ann Margreth Nyberg låter O helga natt ljuda i kyrkorummet, enligt vittnen en mäktig upplevelse.
Hon har en karriär som sångsolist – hon är sopran – vid sidan av organistjobbet. Framträder i olika sammanhang, som konserter och i de oratorier som brukar sättas upp på olika håll inför julen.
– Det senaste jag gjorde var "Förklädd gud" i Mariakyrkan i Helsingborg.
I början på september ska hon sjunga på Bosjökloster, i Niels Gades musikberättelse Elverskud. Där ska även kyrkokören vara med och dela scen med Jan Malmsjö.
Sången har efterhand tagit allt med plats i Ann-Margreth Nybergs musicerande och nu går hon och funderar på att låta den ta över än mer, se hur långt det kan bära.
Hon menar att det är nu hon får bestämma sig, medan hon har tillräckligt många år kvar att jobba och medan rösten ännu håller.
En sångröst förändras hela tiden. Den övas, den slits, den gymnastiseras, den ansträngs, påverkas av det allmänna hälsotillståndet och allt möjligt annat.
– Just nu är den rätt bra, konstaterar hon.
Hon tycker om att sjunga den klassiska repertoaren i allmänhet, och nämner speciellt oratorier och romanser.
På senare tid har hon också börjat sjunga en del tillsammans med dottern, som just gått ut musikgymnasium och har planer på vidare förkovran i ämnet.
Vad tycker hon om att spela på orgeln då?
– Store tid – jag tycker om det mesta, säger hon och nämner till slut Bachmusiken.
– Som god organist ska man väl säga det. Men det är klass på dem, det kommer man aldrig ifrån.
Ann-Margreth Nyberg har ordnat det så bra för sig att hon är särbo med kyrkvaktmästaren. Så det blir en del jobbsnack privat också.
Men när de är långlediga tycker de om att ta sig till något varmare land.
På sin födelsedag tänker hon dock hålla sig hemma.

Namn: Ann-Margreth Nyberg
Yrke: Organist, sångerska
Familj: Särbo, dotter från tidigare äktenskap
Bor: Lägenhet i Eslöv
Aktuell: Fyller 50 år den 21 juni



Tipsa Tipsa en vän
Kommentarer
Max 200 ord. Debattregler
blog comments powered by Disqus
FLER NYHETER PÅ
Petra Örlegård är kritisk till mycket i hur döva behandlas av samhället, men ser ändå ljust på framtiden. - Man måste vara optimist, annars är det lätt att tappa greppet och inte veta varför man kämpar. Och även om utveckligen går långsamt så tycker jag mig märka en generell förbättring. Foto: Anna Lindblom

Borde inte vara krångligt att vara döv

Ja, Petra Örlegård är döv. Men hon är först och främst en människa, vem som helst.
Hanna Einarssons plan är att ta tjänstledigt i höst och återvända till skolbänken. Hon har sökt ett par olika kurser, bland annat religionsvetenskap. Foto: Anna Lindblom

På väg bort från polisjobbet

Den 17 maj är den internationella dagen mot homofobi, vilket uppmärksammas på många olika sätt runt om i Sverige och världen.
Håkan Lindskog har en stark vilja, inte minst manifesterad genom En svensk klassiker.  

Ett eget företag var
målet från början

Blev byggmästare - och när fastighetskrisen slog till, ja, då utvidgade han.
Edvin Svensson har just hämtat in en av årets förlorade bisamhällen. Alla bin i kupan dog, förmodligen för att de inte hittat vägen till fodret. - Tiden från mars till april, innan bina börjat samla pollen igen, är en svår period för dem, säger Edvin Svensson.  

Honungsmakare fick oönskade bieffekter

Det dova surrandet i majvärmen hotar att tystna. Edvin Svensson är en av många biodlare som ser allt fler av sina bin oförklarligt dö.
Magnus Johansson har haft sin Harley Davidson Road King i fyra år. - Egentligen har jag aldrig närt drömmen att åka just HD. Men jag har en gammal god vän som är en av Sveriges mest välrenommerade och välutbildade HD-mekaniker, så det var ett rätt praktiskt val.  

Mc-fantast väljer
vägar till möten

Ett säkert vårtecken som inte precis kommer smygande är landets motorcyklister.
Läs våra bilagor