Kanske har man hittat Higgsbosonen, den som i popkulturen kallas gudspartikeln, som förklarar varför elementarpartiklar har massa. I skrivande stund är det bara ett rykte, om än spännande.
Ett annat spännande rykte var att statsministern tänkte säga satsning och eventuellt mena det, men det vågade man inte heller tro på förrän det bevisats. Plötsligt händer det: ett litet litet reformlöfte inför 2014.
Infrastruktur, forskning och innovation har Sverige muskler nog för att satsa på. Inget femte jobbskatteavdrag eller annat radikalt, men dock. Och statsministern har rätt: vi har råd. Satsningen på infrastrukturen är en bättre valfråga än forskning: det är löjligt att det inte går att åka tåg i Sverige när det snöar, eller att ankomstdatum blir ungefärliga så fort man försöker åka höghastighetståg.
Beskeden från Fredrik Reinfeldt bestod av en återgång till det beprövade valvinnarkonceptet att kalla sig arbetarparti.
Men han verkade medveten om att det inte räcker: mycket fokus låg på en föreslagen "jobbpakt" mellan regering, fackförbund och arbetsgivare, för att sätta unga i arbete. Det har diskuterats utförligt hur ungdomsarbetslösheten ska mätas. I gårdagens tal gav Åsa Romson en känga till regeringens statistik genom att mena att de räknade som de ville. Statsministern verkar ha insett att det inte längre spelar roll hur man räknar: bilden av regeringen som tafatt när det gäller att lösa problemet med ungdomsarbetslösheten har fastnat och måste bytas ut mot en bild av handlingskraft innan 2014, oavsett.
Talet var också ett slags "Fredrik Reinfeldts underbara resa genom Sverige". Han berättade vilka olika skift- och nattjobbare han stött på under sin fredriksgata. Det var inte olikt Annie Lööfs linjetal, som också kryddades med möten med personer som jobbade med något nyttigt, eller var duktiga entreprenörer.
De som jobbade obekväm arbetstid beskrevs som hjältar och samhällsbärare. Det var kanske på tiden att Reinfeldt lät också andra än moderater vara samhällsbärande ...
Han poängterade att de flesta som jobbade obekvämt var kvinnor, oftast unga och utlandsfödda. Kängan åt att det inom dessa yrken finns huvudsakligen kvinnliga anställda men ofta en manlig chef antyder att Reinfeldt riktar sig till kvinnliga väljare med en mer feministisk retorik, för att se till att de inte går till Löfvén.
Dock känns det som om just Löfvén kommer att ha en del att säga om jobbpakten. Han har till skillnad från de flesta politiker själv stått i en fabrik, förmodligen i skift, så han har en trovärdighet i frågan som inte blir lätt för Reinfeldt att ta ifrån honom.
Visst, det var mycket prat om ordning och reda i de offentliga finanserna och om att Moderaterna inte lovar sådant som de inte håller. Och det är förmodligen klokt, trots vikande opinionssiffror. Det är trots allt så M har vunnit två val.
Dock var det anmärkningsvärt att ett borgerligt parti presenterar sin politik i 45 min, men inte nämner företagsamhet, annat än som underförstådd förutsättning för innovation. Blir det bara Lööf som kommer att uppvakta entreprenörerna från den scenen det här året?
Men ändå, det finns ett litet reformljus i tunneln. Sverige har muskler. Det gillas av svångremströtta borgaröron, som tror att regeringen måste stå för mer än enbart balanserad bankbok, även om det är utmärkt.
Det är svårt att säga i skrivande stund, men kanske, kanske har Reinfeldt i denna kombination hittat sin gudspartikel, som håller honom kvar vid makten.
@Byli.8.init:Martina Jarminder