Hon har försökt sluta som funktionär men finns fortfarande kvar. Sommarrocken vill hon inte missa.
– Till och med när jag precis haft en hjärtinfarkt tog jag mig dit. Jag promenerade upp till badet och stod och sålde korv i två timmar.  
Inger Hedström blev engagerad i Sommarrocken tack vare sin dotter Marita. Både hon och dottern var med och kämpade för att gamla brandstationen inte skulle rivas.
– Det var många turer. Vi kämpade och demonstrerade och blev till och med intervjuade i Barnjournalen.
– Till första festivalen på lastbilsflaket hade jag bakat kanelbullar som vi stod och sålde. För mig har det bara känts naturligt att fortsätta. Jag trivs med ungdomar.
– Jag fortsatte med att sälja mackor och det bara rullade på. Jag räknade pengar ett tag och de senaste åren har jag varit i entrén och haft hand om kassan.

Inger Hedström har bott i Svedala i 37 år men bor numera i Rydsgård. Hon har bland annat arbetat i matsalen på Centralskolan men är i dag pensionär.
– Många som jag kände igen från skolan hejade jag på i entrén. För mig är inte musiken det viktigaste. Jag vill bara vara där. Det är en härlig stämning och en väldigt lugn festival.
För två år sedan funderade Inger Hedström på att sluta men så blev det inte. Hon har fortsatt med att planera in semesterresan till sommarhuset i Ångermanland tills efter festivalen.
– Vi städar området på söndagen, packar på måndagen och kör på tisdagen. Då känns det lite vemodigt att allt är slut för i år.
– Smurf fick kämpa så otroligt mycket för att få gamla brandstationen. På något sätt har man lyckats återföra den kämpaglädjen till de yngre ungdomarna.

Om hon nu skulle få för sig att sluta en gång till och göra allvar av saken tror hon det skulle bli svårt att bara vara besökare på festivalen.
– Jag tror att det hade varit svårt att gå dit utan att jobba. Jag hade inte vetat var jag skulle bli av.