När Skånskan hälsar på vid lunchtid har det kompakta molntäcket precis börjat spricka upp och de aggressiva vindarna lugnat ned sig lite grann.
Ändå har det redan varit många besökare på förmiddagen, konstaterar lantbrukaren Klas Nilsson, vars kor Maja och Alfred Skånskan berättade om häromdagen.

– Det har varit bra med folk. Nu är det lite glesare, men det är ju lunchtid. Sedan kommer det nog fler igen, säger han.
Att det är glest är knappast något som märks. Runt alla boxarna med djur står barn och sträcker sig efter kor, lamm och hästar. Någon undrar om det är halm eller hö som fåren går runt bland, och får snart svar.

Och det är ju det som är avsikten: minska avståndet mellan stad och land, öppna ögonen för lantbruket och informera om livsmedelsproduktion och djurhållning.
En som entusiastiskt och högst bokstavligt försöker minska avståndet mellan sig själv och hästarna, genom att luta sig in och klappa dem, är tvååriga Liv Kjellberg. Hon går själv i ridskola så hon har djurvanan inne.
– Jag tycker mest om hästar och kor, slår hon fast.
Familjen bor granne med Klostret och kan se evenemanget från fönstret. Mamma Camilla Persson ger gott betyg till tillställningen.

– Det är jättetrevligt. Särskilt nu när det är perfekt väder. Inte gassande sol och inte regn, säger hon innan Liv Kjellberg vill vidare till några andra djur.
Fåren till exempel – där sitter Elias Imets, fyra år, tålmodigt på huk och väntar på att de ska närma sig så han kan klappa dem. Särskilt ett litet, litet svart lamm.
– Den lilla svarta är finast, men kaninerna är bäst, tycker Elias Imets.
Hans syster Selma är 1 år och 9 månader just i dag och mamma Lena Imets håller henne i famnen.

De ser båda ut att stortrivas.
– Det är jättekul, det här. Det är inte alla som har möjlighet att ta sina barn till djuren, så för dem är det jättebra att djuren kan komma hit i stället, säger Lena Imets.