Det är ett typiskt brittiskt uttryck som i några ord fångar ett kulturellt särdrag som jag har kommit att älska här i London. England är annars ett med svenska mått ganska underligt land.

Jag får ibland för mig att Sverige som land är skapat av ingenjörer. Det mesta är logiskt och klart. Vi har organisationshierarkier som fungerar; grundlag, lag, förordningar, föreskrifter. Utredningar och organisationer. Allt ser ungefär likadant ut oberoende av vilken fråga som ska avhandlas eller lösas.
I England finns inte ens en skriven grundlag och strukturen på det offentliga är svårförståelig och ofta anakronistisk; som tagen ut sitt sammanhang av någon historisk tillfällighet och sedan har alla dessa tillfälligheter lagrats på varandra.
Det är nog detta som gör att England ofta kan kännas så otroligt gammalt. Att gå runt i överhuset i parlamentet känns som man kommit till politikens eget Hogwarth.

Men samtidigt bygger det brittiska samhället på en månghundraårig insikt om att man inte ska kasta ut barnet med badvattnet. En av anledningarna till detta tror jag ligger i att det fortfarande finns ett bildningsideal i England som är imponerande. Medan vi i Sverige tidigt i skolsystemet ska fållas in i våra framtida yrkesroller så är det inte sällan man här möter bankirer eller företagare som har examen i klassisk grekiska eller litteraturvetenskap.

Kanske är det den breda bildningen som ligger till grund för en slags trygghet i systemet, en trygghet som inte sällan blommar ut i en stor portion "common sense", sunt förnuft. Och ett befriande lugn när omständigheterna inte riktigt blir såsom man vill. När det blir riktigt besvärligt så löser man det mesta genom att "put the kettle on", det vill säga laga en kopp stärkande te medan man begrundar situationen. Det är både ett humant och humanistiskt tilltal som jag verkligen gillar.
Allt detta har skapat ett samhälle som må te sig gammeldags, men som har en mycket stark förmåga att klara påfrestningar. Det må vara krig, kriser eller konjunkturnedgångar, men man biter ihop. Och går vidare.

Allt är förstås inte rosenrött i England heller. En av de stora nackdelarna med att bygga lager av traditioner på varandra är svårigheten att få till stånd social rörlighet. England är fortfarande ett hierarkiskt samhälle där rätt skolslips avgör många av ens framtida möjligheter.
Just nu pågår en stor förändring av skolsystemet i England där fler valmöjligheter står i centrum, bland annat modellerat på den svenska friskolereformen. Om engelsmännen därigenom kan få såväl bra bildning som bra utbildning till många fler är mycket vunnet. Med ökad social rörlighet kommer samhället totalt sett ha bättre chanser att ta tillvara kreativitet och entreprenörskap. Och lyckas britterna kombinera en sådan utveckling med de andra brittiska karaktärsdragen så kommer England säkerligen verka gammalt även om flera hundra år. Fast då på ett mer modernt sätt.