För många kom nog silver-Saras OS-medalj ändå som en överraskning och det har sin förklaring. Hon bor i Tyskland sedan fyra år och tävlar mest på kontinenten. Det är få som följt henne och insett hennes styrka.

Just flytten till Tyskland för fyra år sedan har utgjort grunden för Saras utveckling. Hon och hennes man Frank bor vid tyska förbundets anläggning och har tillgång till allt som behövs av ridbanor, terräng och hindermaterial. Hon har nära till många och bra tävlingar och hon kan ta intryck och lärdom från de bästa. Det är ju ingen tillfällighet att tyskarna tog guld både i lag och individuellt (Michael Jung på Sam).

Men också det faktum att Sara för två och ett halvt år sedan blev mamma till lilla Wilma spelar roll. Vi har sett det inom många andra idrotter, att kvinnor som blivit mammor blir bättre i sin idrott. ”Det är konstigt”, sa Sara själv. ”Man sover mindre och har mer att göra, ändå rider man bättre”.

Det är nog just det, att fokus inte enbart hamnar på en själv och ens sport. Insikten att det finns något mer att värdera i livet.
För Sara har det också betytt mycket att hon inte behöver ha ett jobb vid sidan av. Tidigare arbetade hon på en möbelfirma och kunde enbart rida på kvällarna. En sådan situation är omöjlig om man vill ta OS-medalj.

För svensk fälttävlan betyder självklart silvret massor. Sporten är relativt liten med cirka 500 hästar, att jämföra med Englands 7 000. Det finns en åsikt bland många att om en häst inte duger till hoppning eller dressyr så kan den ju alltid gå fälttävlan. Det är en gammaldags, konservativ uppfattning. Av en fälttävlanshäst krävs så klart mångsidigheten, men också massor av mod och talang.

Förbundskapten Gunilla Fredriksson träffade huvudet på spiken när hon sa: ”Jag anser att fälttävlan är det rätta sättet att träna en häst.” Det ligger mycket i det, inte minst eftersom dressyrarbetet är essentiellt, och något fler ryttare i speciellt hoppning borde praktisera.

Laget tappade en bronsmedalj när ett hinder för mycket föll. Det var förbaskat retligt men fjärdeplatsen visade att svensk fälttävlan, trots sin relativa litenhet, är på gång. Unge Ludwig Svennerstål, snart 22, är bara i början av sin karriär, Sara med Wega kan vara med i många mästerskap än och om Niklas Lindbäck blir av med sina mästerskapsnerver så har han en världsklasshäst i Mister Pooh. För att bara ta några exempel.