– Nu kommer han snart. Det här är den enda presskonferensen på hela turnén så passa på att mjölka honom, säger Cesar Vargas, producent på Moriska Paviljongen.
När Rubén Blades anländer hälsar han avslappnat på alla, ber om en koffeinfri kopp kaffe och frågar om vi ska ta det på spanska eller engelska. Gärna engelska blir svaret från de flesta, bortsett från tidningen Liberación.

Rubén Blades har inte släppt något nytt album sedan 2010 och var osäker på vilka låtar han skulle spela under turnén. Han har för många låtar, säger han. Lösningen blev att fansen fick rösta på internet.
– Vi blev förvånade över resultatet. Många av de låtar som röstades fram visste jag inte var populära. Omröstningen gav oss en varierad spellista med låtar från 1976-2009. Det känns roligt, säger han

När han svarar på frågor märks det att han har en otrolig respekt för sina rötter och föregångare. Alla svar mynnar ut i långa anekdoter om möten med andra artister, författare och låtar som betytt mycket för honom. Rubén Blades tonar ner sin egen betydelse.
– Jag tror inte att mina låtar har påverkat samhället, men kollektivt har nog musiken varit med och förändrat Sydamerika. Det är intressant att man kan skriva något som kan väcka ett intresse för samhällsfrågor. De låtarna överlever, orättvisorna är ju de samma i dag. Därför blir jag glad när jag ser unga i publiken. Kärlekslåtar däremot är som tuggummin, säger han och spottar mot golvet.
– Ingen vill höra gamla gubbar som jag sjunga om kärlek. När Niel Young sjunger I love you och tittar på en 20-årig flicka är han som en igel. Det är kärlekslåtarnas problem i längden. Ingen vill tänka på gamla människors kärlek, det påminner bara om att föräldrarna har sex, säger han och skrattar.

1994 fick Rubén Blades 18 procent av rösterna som presidentkandidat i sitt hemland Panama och mellan åren 2004 och 2009 var han turistminister.
En tid som enligt honom själv har större betydelse än något av dethan gjort som artist.
– Det finns en motsättning i att tjäna pengar på att sjunga om sociala frågor som jag ville komma ifrån. Världen förändras genom konkret politiskt arbete, inte sånger. De åren lärde mig mycket och slipade bort lite av min fåfänga. Dessutom ger de tyngd åt mina ord.
Strax före pressmötets avslut får han frågan om hans politiska syn på Sverige.
– Ni har alltid varit en förebild för oss som vi har kunnat använda som modell, säger han, men när han får reda på att Sverige de senaste åren sålt ut den modellen till privata företag blir han upprörd.
– Regeringen måste ta sitt ansvar och ta tillbaks det som är viktigt för folket. Privata företag bryr sig inte ett skit om människor, bara pengar. De har inte ens länder. De tjänar pengar på vård och skola, tvättar händerna och sedan flyttar de var de vill i världen, säger han och gnider handflatorna mot varandra.