Det är fredag förmiddag och Ali Abulfazli slår sig ner i gräset. Han har en ledig dag från sitt sommarjobb på grossistföretaget Orex i Staffanstorp.
– Jag jobbar tio timmar per dag, det är slitigt och man bär många tunga saker. Men vad roligt det är, jag har så trevliga arbetskamrater. Det är synd att jag bara ska vara där fram till september, säger Ali Abulfazli.

Där började han direkt efter att han slutade på Kometskolan i juni. Där läste in grundskolans alla ämnen under bara ett år och lyckades dessutom nå goda studieresultat i svenska. Vid de nationella proven lyckades han få mvg på läsförståelsen och totalt vg på det nationella provet i svenska som andraspråk.
Kommunen vill uppmärksamma hans prestationer med att ge honom priset Årets Guldkorn.
– Jag blev så otroligt förvånad, det finns så många duktiga studenter i kommunen. Varför skulle de välja just mig? Men jag är så tacksam. Det här priset vill jag egentligen ge till alla de som har hjälpt och stöttat mig. När jag kom hit till Sverige så kändes livet väldigt tungt, men nu tänker jag kämpa för att få en bättre framtid, säger Ali Abulfazli.

I höst börjar han på den fristående gymnasieskolan Consensum i Lund där han ska läsa omvårdnad.
– Mitt mål är att bli sjuksköterska och sedan läkare. Men innan jag läser vidare till det vill jag jobba och få en trygg ekonomi.
Att han jobbar så hårt är inte enbart för hans egen skull. I Afghanistan har han två brorsbarn som är åtta och nio år gamla.
– De är den enda familj som jag har kvar. Både min mamma och pappa samt storebror och hans fru har gått bort. Barnen bor hos en granne men de kan tyvärr inte gå i skolan, det är väldigt synd. Jag vill ge dem en bättre framtid också.
Ali Abulfazli säger att han nu är deras vårdnadshavare och han har försökt få hit dem till Sverige så att de kan bo med honom.
– Men jag har fått avslag från Migrationsverket. Det finns för lite papper kvar som kan styrka att jag är deras släkting.

Trots att han har många djupa sår i sig försöker han se positivt på framtiden.
– Jag försöker rehabträna mitt knä så att jag kanske kan börja spela fotboll igen. Innan jag kom till Sverige blev jag satt i fängelse. Där blev jag torterad och mitt knä gick sönder. Förra året fick jag spela med Staffanstorps GIF, men när man är mitt uppe i ett spel så tänker man inte på att man har ont, man bara kör. Men det gick inte så länge. Jag hoppas att jag en dag ska kunna spela igen.
Han tittar på klockan. Han ska snart träffa en kompis och ta bussen till Malmö.
– Jag trivs väldigt bra i Staffanstorp, även om det inte finns så mycket för ungdomar att göra. Men det är lugnt och jag behöver det för att kunna studera, säger Ali Abulfazli.