Silver till Sverige

För fjärde gången, av fyra möjliga sedan 2000-talet förlorade Sverige en OS-final i handboll.
Det var nedslagna huvuden efter slutsignalen, men spelarna behövde inte lång tid att bli på bättre humör.
– Jag är stolt över det här laget, sa Jonas Larholm.

Han, Kim Andersson, Jonas Källman och Tobias Karlsson höll ihop försvaret, spelade tufft mot tuffa fransmän. Den strategi som Sverige började turnerningen med höll hela vägen. Nästan.
– Vi hade behövt lite mer tur i anfallsspelet. Nu gjorde allihop ett eller två misstag – och det straffade sig direkt, sa Larholm.
Franska skytteesset Daniel Narcisse hölls i schack av den svenska försvarsmuren och kom inte åt att göra ett enda mål i första halvlek. Det gjorde däremot högersexan Xavier Barachet liksom Michael Guigou på den andra kanten och därmed kunde fransmännen gå till pausvila med två måls ledning.

När kantskyttarna stoppades fick Narcisse det utrymme han behövde, och satte fyra snabba mål. Fransmännen bevisade tydligt att de har världsspelare på varje position.
Ändå fanns det ett litet, litet svenskhopp. Med en minut och 14 sekunder kvar satte Niclas Ekberg en straff. Sverige var bara ett mål från kvittering.
– Den skulle bara in, sa Ekberg.
Men repliken kom snabbt, när Luc Abalo med en löst, retligt skott gjorde 20–22.
– Det var spiken. Bara att konstatera, sa Larholm.

Lagets yngste spelare Andreas Nilsson fick kämpa hårdare än vanligt på sin mittsexaposition. Han klämdes konstant mellan jättarna Didier Dinart (197 cm) och Nikola Karabatic (196 cm) och kunde bara göra ett enda mål.
– Det var tufft, men jag är glad ändå. Ingen trodde ju på oss före turneringen, sa han.

Direkt efter slutsignalen var det Jonas Källman som samlade ihop lagkamraterna i en ring på golvet och talade om för alla hur bra de varit. Han hade dessutom, som vanligt, själv gjort en hundraprocentig arbetsinsats, framför allt i försvaret och han var inte särskilt nedslagen efter förlusten.
– Så här direkt efter matchen känns det som vi förlorar guldet. Hade vi satt några av våra kontringar kunde det gått vägen. Men det var ett jättebra lag vi mötte. Det är bara att lyfta på hatten för fransmännen, sa han.

– Vi har kämpat tillsammans hela turneringen, kämpat för varandra.
Förbundskapten Ola Lindgren, en av dem som varit med och förlorat de tre tidigare OS-finalerna, kunde bara rycka på axlarna över att inte heller som ledare få ta något OS-guld.
– Jag är ändå stolt, oerhört stolt. Vi gav fransmännen en fajt som de nog knappast väntat sig.
På kvällen blev det fest – och idag landar laget på Arlanda. Det lär bli mer firande.